Kategori: Forskning

1958 skrev Sverige medicinhistoria när Rune Elmqvist, ingenjör och tidigare jazzmusiker, konstruerade världens första implanterbara pacemaker. Den sattes in av hjärtkirurgen Åke Senning på patienten Arne Larsson vid Karolinska Sjukhuset. Ingreppet var riskfyllt, men framgångsrikt – Larsson levde ytterligare 43 år och fick under livet hela 26 pacemakers. Denna banbrytande händelse lade grunden till en global industri som räddar miljontals liv.

Svensk uppföljning och nationella register

Sverige är världsledande i att dokumentera och följa upp pacemakeranvändning. Det Nationella Pacemaker- och ICD-registret innehåller data om alla implantationer och byten i landet. År 2012 utfördes i snitt 697 pacemakeroperationer per miljon invånare, och den totala komplikationsfrekvensen inom ett år var 5,3 %. Vid slutet av 2022 hade över 48 000 svenskar en pacemaker, vilket motsvarar nästan 0,5 % av befolkningen.

Forskningsframgångar vid hjärtklaffsoperationer

Svensk forskning, bland annat från Karolinska Institutet och SWEDEHEART-registret, har visat att patienter som får pacemaker i samband med TAVI (kateterburen aortaklaffimplantation) inte har sämre långtidsöverlevnad än de utan pacemaker. Studierna visar också att pacemaker efter TAVI inte ökar risken för hjärtsvikt eller hjärtklaffsinfektion, vilket varit en tidigare oro.

Pacemaker vid medfödda hjärtfel

En omfattande svensk studie av 599 patienter som genomgått Fontan-operation för komplexa medfödda hjärtfel visade att 13 % behövde pacemaker, oftast på grund av sinusnoddysfunktion. Risken varierade beroende på kirurgisk teknik, men pacemakerimplantation påverkade inte dödligheten i denna patientgrupp.

Tekniska innovationer från Sverige i dagens Pacemaker

Sverige har bidragit till flera tekniska framsteg inom pacemakerområdet:

• Endokardiella elektroder (1962) – gjorde att pacemakern kunde placeras inuti hjärtat i stället för på utsidan.
• Elektrodfri pacemaker – testad i Sverige och kan minska riskerna med traditionella ledningar och fickor, även om långtidsdata fortfarande saknas.
• Distansmonitorering – utvecklats som en central del av svensk pacemakervård och möjliggör tätare uppföljning utan att patienten behöver resa till sjukhuset.

Pacemakerpatienter i Sverige följs livslångt med regelbundna kontroller var tredje till sjätte månad. Multidisciplinära team, där pacemakersjuksköterskor spelar en central roll, ansvarar för programmering, felsökning och patientutbildning. Distansövervakning blir allt vanligare och ger snabb upptäckt av batteriladdning, arytmier och funktionsavvikelser.

Fascinerande fakta om dagens Pacemaker

• Pacemaker betyder “takthållare” och används av över 3 miljoner människor globalt.
• Sverige har proportionellt sett fler pacemakerbärare än många andra länder tack vare tidig diagnos och god tillgång till vård.
• Åke Senning och Rune Elmqvist valde att inte ta patent på uppfinningen, med filosofin att medicinska innovationer ska komma patienterna till nytta utan ekonomiska hinder.
• Arne Larsson, världens första pacemakerpatient, blev en aktiv förespråkare för tekniska innovationer inom medicin och reste internationellt för att sprida kunskap.

En tidslinje över svensk forskning kring pacemaker från 1958 till idag

1958 – världens första implanterbara pacemaker
Rune Elmqvist konstruerar världens första implanterbara pacemaker. Åke Senning implanterar den på patienten Arne Larsson vid Karolinska Sjukhuset i Stockholm. Larsson överlever och blir en symbol för tekniken, som han använder i hela 43 år med totalt 26 pacemakers.

1960 – första kommersiella pacemakern från sverige
Elema-Schönander (senare Siemens-Elema) börjar serietillverka pacemakers baserade på Elmqvists konstruktion, vilket sprider tekniken internationellt.

1962 – endokardiella elektroder
Svenska forskare utvecklar endokardiella elektroder, vilket gör att pacemakern kan placeras inuti hjärtat istället för på utsidan. Detta minskar infektionsrisk och förbättrar funktionen.

1960-talets slut – förbättrade batterier
Övergång från kortlivade zink-kvicksilverbatterier till längre hållbara litiumbatterier. Svenska tillverkare och forskare deltar i internationella samarbeten för att öka batteritiden.

1970-tal – programmerbara pacemakers
Sverige blir ett av de första länderna att införa pacemakers med extern programmering via telemetri, vilket gör det möjligt att justera inställningar utan ny operation.

1980-tal – flerkanaliga pacemakers
Biventrikulära och tvåkammar-pacemakers introduceras i Sverige. Forskning pågår om deras effekt vid hjärtsvikt och arytmier.

1982 – nationell uppföljning påbörjas
Tidiga steg mot det som blir Nationella Pacemakerregistret tas. Svensk vård börjar systematiskt följa upp patienter för att förbättra behandling och dokumentation.

1990-tal – avancerad diagnostik och dataöverföring
Pacemakers kan nu lagra EKG och händelselogg. Svenska kardiologer börjar forska på hur dessa data kan användas för att upptäcka asymtomatiska arytmier.

1995 – nationella pacemaker- och ICD-registret etableras
Sverige skapar ett centralt register som samlar data från alla pacemaker- och ICD-implantationer. Detta blir ett av världens mest kompletta medicinska kvalitetsregister.

2000-talets början – CRT-pacemakers vid hjärtsvikt
Svensk forskning bidrar till internationella studier som visar att CRT (cardiac resynchronization therapy) kan förbättra överlevnad och livskvalitet vid svår hjärtsvikt.

2008 – distansmonitorering i svensk vård
Pilotprojekt med fjärravläsning av pacemakers införs. Detta minskar behovet av fysiska besök och förbättrar tidig upptäckt av problem.

2012 – svenska långtidsdata publiceras
Nationella registerdata visar 697 pacemakerimplantationer per miljon invånare och en komplikationsfrekvens på 5,3 % inom ett år. Sverige tillhör då världens ledande länder inom användning och uppföljning.

2017 – elektrodfri pacemaker i svenska studier
Svenska sjukhus deltar i internationella tester av elektrodfri pacemaker, en teknik som minskar komplikationsrisken genom att ta bort kablar och fickor.

2019 – pacemakerforskning vid medfödda hjärtfel
En stor svensk studie på 599 Fontan-opererade patienter visar att 13 % får pacemaker, oftast för sinusnoddysfunktion, utan negativ påverkan på överlevnad.

2021 – pacemaker och TAVI-studier
Karolinska Institutet och SWEDEHEART visar att pacemaker efter kateterburen aortaklaffsimplantation inte försämrar långsiktig överlevnad.

2022 – omfattande pacemakerstatistik
Nationella registret rapporterar över 48 000 aktiva pacemakerpatienter i Sverige, med fortsatt hög implantationsfrekvens och internationellt sett låga komplikationsnivåer.

2024 – vårdstrategier för pacemakerbärare
Svenska studier betonar vikten av patientcentrerad vård, distansmonitorering och utbildning, särskilt i takt med att antalet pacemakerbärare fortsätter öka.

2025 – framtidens pacemakerteknik i svensk forskning
Svenska forskare följer utvecklingen av biologiska pacemakers (baserade på gen- och cellterapi) och upplösbara pacemakers för temporära behov, inspirerade av internationella framsteg.

Sverige är ett av de länder i världen som har längst och mest omfattande tradition av forskning om elektromagnetisk strålning (EMF), med arbete som sträcker sig från 1970-talet fram till dagens 5G- och satellitteknik. Forskningen spänner över hälsorisker, miljöexponering, medicinsk användning och avancerad antennteknologi – och bedrivs av både statliga myndigheter, universitet och ideella organisationer.

Nationella riskbedömningar och strålsäkerhetsprogram

Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) publicerar varje år en vetenskaplig genomgång av den internationella och svenska forskningen kring EMF. Den senaste rapporten från 2025, den nittonde i ordningen, visar att inga nya etablerade kausala samband mellan EMF och hälsorisker har bekräftats, men man konstaterar fortsatt osäkerhet kring lågfrekventa magnetfält (ELF-MF) och barnleukemi. Sverige är ett av få länder som systematiskt sammanställer och granskar forskningsläget på detta sätt.

Mätningar av elektromagnetisk strålning i svenska städer

I Stockholm har flera forskningsprojekt genomfört detaljerade mätningar av radiofrekvent strålning. Bland annat har man kartlagt signalstyrkor i Gamla stan, där torg som Stortorget och Järntorget visat högre genomsnittsvärden än lugnare gränder. I takt med 5G-utbyggnaden har forskare också identifierat “hotspots” nära basstationer, vilket ger unika data om verklig exponering i urbana miljöer.

Biologiska effekter och cellstudier

Karolinska Institutet har länge varit en central aktör, bland annat genom Olle Johanssons forskning om mastcellsaktivering i huden vid elöverkänslighet. Hypotesen om att EMF kan påverka immunsystemet är kontroversiell och har ännu inte fått entydigt stöd i reproducerbara laboratoriestudier. Vetenskapsrådets stora genomgång 2004 visade att svenska cell- och djurstudier ofta ger blandade resultat, särskilt när det gäller tumörbildning eller påverkan på blod-hjärnbarriären.

Elektromagnetisk strålning i vården

Forskning har också dokumenterat hur icke-joniserande strålning används inom sjukvården, både diagnostiskt och terapeutiskt. Här finns allt från EMF-baserad bilddiagnostik till försök med mikrovågsterapi för smärtlindring. Svensk forskning har särskilt bidragit till att kartlägga både potentiella nyttor och risker vid klinisk användning.

Civilsamhällets roll och fallstudier om 5G

Svenska Strålskyddsföreningen, grundad 2012, arbetar för att sprida information om mikrovågsstrålning och magnetfält, ofta med fokus på försiktighetsprincipen. Föreningen samarbetar med forskare som Lennart Hardell i fallstudier om 5G och hälsopåverkan, bland annat via rapporter som granskar lokala mätdata och sjukdomsfall.

Teknisk spetsforskning inom antenner och kommunikation

Vid Chalmers tekniska högskola leds forskning av bland andra Marianna Ivashina inom elektromagnetisk antenndesign för satellitkommunikation, radioastronomi och 5G. Projekten handlar om att optimera antenner för både effektivitet och precision, vilket är avgörande för framtidens trådlösa kommunikationssystem.

Intressant fakta från svensk EMF-forskning

• Sverige har en av världens mest omfattande serier av statliga forskningsrapporter om EMF – publicerade årligen sedan mitten av 2000-talet.
• Fältmätningar i Gamla stan visade att öppna torg ofta har högre strålningsnivåer än smala gator, sannolikt på grund av fri sikt till basstationer.
• Mastcellsforskningen vid KI är unik internationellt, även om den är vetenskapligt omdebatterad.
• Svensk antennteknik från Chalmers används redan i internationella rymdprojekt.

Rolf Maximilian Sievert (1896–1966) är en av Sveriges mest inflytelserika vetenskapsmän inom medicinsk fysik och strålskydd. Hans namn lever vidare i SI-enheten sievert (Sv), som används globalt för att mäta den biologiska effekten av joniserande strålning. Enheten är central i allt från sjukvårdens strålbehandlingar till kärnkraftsindustrins säkerhetsarbete. Sieverts forskning och tekniska innovationer formade både Sveriges och världens strålskyddsstandarder.

Vetenskaplig frihet genom arv och utbildning

Sievert föddes i Stockholm som son till industrimannen Max Sievert, vars företag importerade och sålde teknisk utrustning. Efter faderns död ärvde han en betydande förmögenhet som gav honom möjligheten att välja forskningsväg utan ekonomiska begränsningar. Han studerade vid Kungliga Tekniska högskolan, Uppsala universitet och Stockholms högskola, och skaffade sig kunskaper inom fysik, matematik och meteorologi – en tvärvetenskaplig grund som senare skulle visa sig avgörande för hans framgångar inom strålskydd.

Radiumhemmet – laboratoriet som blev världsledande

På 1920-talet reste Sievert till USA och studerade de senaste rönen inom radiologi. Efter hemkomsten kontaktade han Gösta Forssell, chef för Radiumhemmet i Stockholm, och erbjöd sig att bygga upp och leda deras fysiklaboratorium. Han finansierade delar av verksamheten själv och såg till att laboratoriet utrustades med dåtidens mest avancerade mätinstrument. Under hans ledning från 1924 till 1937 blev Radiumhemmet ett internationellt centrum för strålningsmätning och dosimetri.

Tekniska innovationer och mätmetoder

Ett av Sieverts mest betydande bidrag var utvecklingen av Sievert’s integral, en matematisk modell för att beräkna strålningsfördelning från icke-punktformiga källor, vilket gjorde det möjligt att exakt bestämma doser vid medicinska behandlingar. Han uppfann även den berömda Sievert-kammaren, en jonisationskammare som blev standard inom strålningsmätning och användes världen över. Dessa innovationer var avgörande för att kunna skydda patienter och personal mot överexponering.

Akademisk och institutionell ledare

År 1932 disputerade Sievert vid Uppsala universitet och 1941 blev han professor i radiofysik vid Karolinska institutet. Han grundade och ledde Radiophysics Research Institute, som samlade expertis inom medicinsk fysik, biologi och teknik. Genom sitt ledarskap utvecklade han forskningsprogram som kombinerade experimentell fysik med kliniska tillämpningar, vilket var ovanligt för tiden.

Formandet av svensk och internationell strålskyddslagstiftning

Sievert var en nyckelperson bakom Sveriges första strålskyddslagstiftning under 1940-talet. Han insåg tidigt att joniserande strålning kunde vara skadlig även vid låga doser, något som på den tiden inte var allmänt accepterat. Internationellt var han med och grundade International X-ray and Radium Protection Committee (IXRPC) 1928, föregångaren till International Commission on Radiological Protection (ICRP), där han var ordförande 1956–1962. Han ledde även FN:s vetenskapliga kommitté för effekterna av atomstrålning (UNSCEAR) 1958–1960 och drev där igenom striktare skyddsnormer.

Efterkrigstidens forskning – från atombomb till miljömedicin

Efter andra världskriget skiftade Sieverts forskning fokus till studier av både höga och låga stråldoser. Han byggde en helkroppsmätare i Henriksdal för att mäta radioaktivitet i människokroppen och startade systematiska mätningar av radon i bostäder, vilket lade grunden för dagens svenska riktvärden. Han undersökte även naturlig gammastrålning i miljön och hur den varierar beroende på markförhållanden och byggmaterial.

Enheten sievert – ett vetenskapligt eftermäle

År 1979 beslutade General Conference on Weights and Measures att namnge SI-enheten för ekvivalent dos efter Rolf Sievert. Enheten mäter inte bara absorberad energi utan tar hänsyn till strålningstyp och biologisk känslighet hos vävnader – vilket gör den avgörande för riskbedömning. 1 Sv motsvarar 1 joule per kilogram kroppsvikt och används i allt från cancerbehandling till kärnkraftssäkerhet och rymdfart.

Forskaren med oväntade intressen

Trots sin världsledande roll inom fysik och medicin hade Sievert även ett passionerat fritidsintresse för entomologi. Han byggde upp en omfattande insektssamling som idag bevaras vid Lunds universitets entomologiska museum – ett påminnelse om att även de mest tekniskt inriktade forskare kan ha naturvetenskapliga sidointressen.

Historiska milstolpar i Sieverts liv och arbete

År	Händelse
1896	Föds i Stockholm
1924	Blir chef för Radiumhemmets fysiklaboratorium
1928	Medgrundar IXRPC
1932	Disputerar vid Uppsala universitet
1941	Blir professor i radiofysik vid Karolinska institutet
1956–62	Ordförande för ICRP
1958–60	Ordförande för UNSCEAR
1966	Avlider i Stockholm
1979	SI-enheten sievert införs internationellt

Rolf Sieverts bidrag till dosimetri – konsten och vetenskapen att mäta stråldoser – var både teoretiska och praktiska. Två av hans mest inflytelserika utvecklingar är Sievert’s integral och Sievert-kammaren, vilka än idag har direkta motsvarigheter i modern mätteknik.

Sievert’s integral – matematisk modell för komplex strålningsgeometri

I början av 1900-talet var strålmätning begränsad till enkla punktkällor. Radiumbehandlingar, som var vanliga inom cancervården, använde ofta cylindriska eller platta källor som sände ut strålning i flera riktningar. Detta skapade en oregelbunden dosfördelning i vävnaden.

Sievert utvecklade en integralformel som tar hänsyn till:

1. Källans form och storlek (t.ex. platta, cylinder, sfär)
2. Avståndet till varje punkt i vävnaden
3. Strålningens avtagande intensitet med avstånd (inverskvadratlagen)
4. Absorption i vävnaden

Formeln integrerar strålningsbidraget från varje liten del av källan, vilket ger en totaldos i en punkt. Detta var avgörande för att planera behandlingar så att tumören fick rätt dos utan att skada frisk vävnad.

I modern tid har Sievert’s integral ersatts av avancerad datorsimulering (Monte Carlo-beräkningar), men principen – att summera bidrag från varje del av källan – är exakt densamma.

Sievert-kammaren – en pionjär inom jonisationsmätning

Sievert designade en sluten jonisationskammare fylld med luft eller gas där strålningen joniserar molekylerna. De frigjorda elektronerna och positiva jonerna samlas upp av elektroder, och strömmen som uppstår är proportionell mot stråldosen.

Viktiga innovationer:

• Stabilitet: Kammaren var konstruerad för att ge stabila mätvärden även vid små doser.
• Kalibrering: Han utvecklade noggranna kalibreringsmetoder mot kända radiumstandarder.
• Portabilitet: Tidiga versioner var stora, men han arbetade med mindre, kliniskt användbara modeller.

Moderna dosimetrar, som används av både sjukvård och kärnkraftsindustrin, bygger fortfarande på samma grundprincip som Sievert-kammaren – men med digital signalbehandling och miniatyriserade sensorer.

Sieverts arbete och dagens teknik

Sieverts tid	Modern motsvarighet
Sievert’s integral – manuell matematisk beräkning av dosfördelning	Monte Carlo-simuleringar i datorprogram för strålterapi (t.ex. Eclipse, Pinnacle)
Sievert-kammaren – analog jonisationskammare	Digitala, temperatur- och tryckkompenserade dosimetrar och CT-kalibreringskammare
Radon- och gammastrålningsmätning i byggnader	Elektroniska radonmätare och miljöövervakningsstationer med realtidsdata
Helkroppsmätare i Henriksdal	HPGe-detektorer (High-Purity Germanium) med högupplöst spektrumanalys

Varför hans metoder fortfarande spelar roll

Sieverts arbete lade grunden för tre avgörande koncept inom strålskydd:

1. Precision i dosmätning – mätningar ska vara reproducerbara och standardiserade.
2. Individuell riskbedömning – dosmått måste ta hänsyn till biologiska effekter, inte bara fysikalisk energi.
3. Förebyggande lagstiftning – mätmetoder måste vara tillräckligt exakta för att ligga till grund för lagar och gränsvärden.

Än idag använder svensk strålskyddsforskning mätmetoder och principer som härstammar direkt från Sieverts originalidéer.

Tetra Pak är ett av de mest framgångsrika exemplen på hur svensk forskning och ingenjörskonst kan förändra en hel industri. Företaget revolutionerade livsmedelshanteringen genom att introducera en förpackning som både var hygienisk, lätt att transportera och kunde förlänga hållbarheten utan konserveringsmedel. Allt detta har sina rötter i Lund på 1940-talet, där kombinationen av praktisk ingenjörsförmåga och forskningsdrivna idéer lade grunden för en global standard inom livsmedelsförpackning.

Ursprung i svensk forskning och teknisk problemlösning

På 1940-talet arbetade laboratorieingenjören Erik Wallenberg hos förpackningsföretaget Åkerlund & Rausing i Lund. Hans idé var att skapa en kartongförpackning som kunde förslutas effektivt, skydda innehållet från bakterier och samtidigt vara billig att producera. Resultatet blev tetraederförpackningen – en form med fyra triangulära sidor som både sparade material och kunde staplas på ett sätt som minimerade skador.
Ruben Rausing, företagets ägare, såg potentialen och investerade i vidare utveckling. 1951 grundades AB Tetra Pak som ett separat bolag för att kommersialisera innovationen.

Den första kommersiella framgången

År 1952 levererades den första förpackningsmaskinen till Lundaortens mejeriförening, där grädde förpackades i tetraederkartonger. Detta var inte bara en ny produkt, utan ett nytt system – maskinen, förpackningen och materialet var framtagna som en helhet baserad på svensk forskning inom både materialteknik och livsmedelshygien.

Aseptisk teknik – forskningsgenombrottet som gjorde skillnad globalt

På 1960-talet tog Tetra Pak nästa stora steg genom att utveckla aseptisk förpackningsteknik, där både innehåll och förpackning steriliseras separat och sedan fylls och försluts i en helt steril miljö.
1969 lanserades Tetra Brik Aseptic, som möjliggjorde lagring av mjölk och juice i flera månader utan kylkedja. Denna lösning byggde på svensk forskning inom mikrobiologi, värmebehandling och materialbarriärer – och den blev snabbt standard världen över.

Produktutveckling baserad på forskningsframsteg

Tetra Pak har kontinuerligt utvecklat nya format:

• Tetra Classic (1952) – originalet i tetraederform.
• Tetra Brik (1963) – stapelbar rektangulär design.
• Tetra Prisma Aseptic – åttakantig premiumförpackning med bättre grepp.
• Tetra Rex – helt kartongbaserad gavel-top design.
• Tetra Evero Aseptic – kombinerar flaska och kartong i ett hybridformat.

Varje ny modell bygger på forskningsresultat inom materialvetenskap, ergonomi och konsumentbeteende.

Svensk forskning som grund för hållbarhetsarbetet

Tetra Pak har behållit sitt innovationscentrum i Lund och använder svenska forskningsmiljöer för att utveckla:

• Fiberbaserade barriärmaterial som ersätter aluminium och minskar klimatpåverkan med upp till en tredjedel.
• Nya återvinningsprocesser som ökar materialåtervinningen till över 90 %.
• Klimatmål baserade på vetenskapliga underlag: nettonollutsläpp i egna operationer till 2030 och i hela värdekedjan till 2050.

Global expansion med svensk kunskapsbas

Redan på 1960-talet började Tetra Pak etablera fabriker utomlands, först i Mexiko och USA, sedan i Asien, Mellanöstern och Sovjetunionen. Trots den globala närvaron med över 160 länder och 25 000 anställda har företagets forsknings- och utvecklingskärna förblivit djupt rotad i Sverige.

Intressant fakta kopplat till svensk forskning

• Nobelpristagaren Niels Bohr imponerades av den praktiska tillämpningen av tetraederformen och kallade den ett exempel på briljant ingenjörskonst.
• Den ursprungliga förpackningen krävde exakt matematisk beräkning av materialåtgång, vilket bidrog till företagets namn – ”Tetra” för de fyra sidorna.
• Den aseptiska tekniken har beräknats rädda miljarder liter mjölk från att förstöras, särskilt i utvecklingsländer utan stabil elförsörjning.

Tetra Paks forsknings- och innovations­tidslinje

1943–1944 – Idéstadiet

• Erik Wallenberg, ingenjör vid Åkerlund & Rausing i Lund, börjar experimentera med att vika kartong i former som kan hålla vätska utan läckage.
• Inspirationen kommer från matematiska studier av volym kontra materialåtgång, vilket leder till idén om tetraederformen.

1946 – Första prototypen

• En fungerande prototyp av en tetraederförpackning skapas, men tekniska utmaningar återstår, bland annat kring förslutning och materialbeläggning.

1951 – AB Tetra Pak grundas

• Ruben Rausing startar Tetra Pak som dotterbolag till Åkerlund & Rausing för att kommersialisera tetraederförpackningen.
• Forskning i Lund fokuserar på att integrera förpackning, material och fyllningsmaskin som ett enhetligt system.

1952 – Första kommersiella leveransen

• Lundaortens mejeriförening tar i bruk den första Tetra Pak-maskinen för förpackning av grädde i tetraederkartonger.
• Maskinen bygger på svensk forskning inom livsmedelshygien och industriell automation.

1961 – Genombrott inom aseptisk teknik

• Forskare vid Tetra Pak utvecklar processer för att sterilisera både förpackning och innehåll separat och sedan sammanföra dem i en steril miljö.
• Detta lägger grunden för Tetra Brik Aseptic.

1963 – Lansering av Tetra Brik

• En stapelbar rektangulär kartong utvecklas baserad på forskning inom förpackningslogistik och volymeffektivitet.

1969 – Tetra Brik Aseptic

• Första kommersiella aseptiska förpackningen lanseras, vilket gör det möjligt att lagra mjölk och juice i månader utan kylning.
• Baserad på svensk forskning inom mikrobiologi och värmebehandling.

1970–1980-talet – Global expansion

• Tetra Pak öppnar produktionsanläggningar i Mexiko, USA, Asien och Sovjetunionen.
• Svensk FoU i Lund utvecklar maskiner med högre hastighet, förbättrad förslutning och lägre materialåtgång.

1990-talet – Nya förpackningsformat

• Tetra Prisma Aseptic introduceras, med åttakantig form baserad på konsumentstudier och ergonomiforskning.
• Tetra Recart utvecklas som kartongbaserad ersättare för konservburkar.

2000-talet – Hållbarhetsdriven forskning

• Forskning kring fiberbaserade barriärer för att minska eller eliminera aluminiumskiktet i aseptiska förpackningar.
• Fokus på återvinningstekniker och förnybara råmaterial.

2010-talet – Digitalisering av produktionen

• Tetra Pak integrerar sensorer, molntjänster och AI för att optimera drift och minska stilleståndstid.
• Forskning inom prediktivt underhåll och realtidsövervakning av maskiner.

2020-talet – Klimatmål och materialinnovation

• Mål: Nettonollutsläpp i egna operationer till 2030 och i hela värdekedjan till 2050.
• Pilotförpackningar med helt fiberbaserad barriär testas framgångsrikt.
• Samarbeten med svenska universitet kring cirkulär ekonomi och biobaserade material.

Sverige är idag en central aktör inom forskning, utveckling och industriell användning av volfram. Landet driver projekt som spänner från avancerad 3D-printing av volframkomponenter för fusionsreaktorer till geologisk kartläggning av nya fyndigheter i Bergslagen. Svenska aktörer som Freemelt, Sandvik/Wolfram, Mittuniversitetet, SGU och European Spallation Source (ESS) är alla involverade i initiativ som kombinerar materialteknik, energiinnovation och miljöforskning.

Banbrytande 3D-printing för fusionsreaktorer

Freemelt AB i Mölndal leder en EU-finansierad studie inom Fusion for Energy som utvecklar volframplattor för ITER – världens största fusionsenergiprojekt. Projektet, som startar andra kvartalet 2025 och är värt cirka 3 miljoner SEK, ska ta fram tillverkningsmetoder som klarar extrema temperaturer och strålning. Freemelt har även fått patent på en metod för att neutralisera elektrisk laddning vid e-MELT 3D-printing av volfram i samarbete med UKAEA, vilket gör det möjligt att tillverka komplexa komponenter för avancerade reaktormiljöer.

Svensk-samarbete med Mittuniversitetet och Sandvik/Wolfram

År 2024 gick Sandvik/Wolfram samman med Freemelt och Mittuniversitetet i ett projekt för att utveckla additiv tillverkning med volframpulver via E-PBF-teknik (Electron Beam Powder Bed Fusion). Mittuniversitetet investerade i en Freemelt ONE-maskin för att kunna driva forskningen framåt inom både industriella och energirelaterade applikationer. Detta är ett viktigt steg för att producera komponenter som är både lättare, mer hållbara och anpassade för högtemperaturmiljöer.

Miljögeokemisk forskning – volfram i svenskt grundvatten

Ett SGU-finansierat projekt vid Luleå tekniska universitet (2022–2024) har undersökt förekomsten och rörligheten hos kritiska metaller, inklusive volfram, i grundvatten. Studien bidrar till att förstå miljörisker och spridningsmönster, vilket är avgörande för att bedöma påverkan från gruvdrift, industri och markanvändning.

Geologisk prospektering i Bergslagen

SGU:s rapport från september 2023 visar att vissa graniter i västra Bergslagen har unika geokemiska och mineralogiska egenskaper som kan indikera förekomster av volfram och fluorspar. Detta ger prospekteringsföretag ett nytt verktyg för att hitta strategiska råvaror inom Sverige och minska importberoendet av kritiska metaller.

ESS i Lund – volfram som neutronkälla

European Spallation Source (ESS), som byggs i Lund och planeras vara i drift 2027, använder en volfram-målskiva för att generera neutroner via nukleär spallation. Dessa neutroner används för materialforskning på atomnivå, vilket öppnar för genombrott inom allt från medicin till avancerad energiteknik.

Historiska kopplingar till svenska upptäckter

Redan på 1700-talet beskrev Axel Fredrik Cronstedt mineralet scheelit (wolfram) från Bastnäs-gruvan, något som senare bidrog till identifieringen av volfram som nytt grundämne. Detta är ett tidigt exempel på hur svenska forskare lagt grunden för internationell materialvetenskap.

Volfram i miljön – svenska studier

Analys av slam från Henriksdals reningsverk har visat volframnivåer på upp till 16 mg/kg TS. Detta innebär att om slammet används som gödningsmedel kan halterna i marken fördubblas på cirka 427 år, vilket väcker frågor kring långsiktig miljöpåverkan och behovet av reningsteknik.

Översikt över svensk forskning om volfram

Forskningsfält	Exempel på svensk aktivitet
Additiv tillverkning & fusionsenergi	Freemelt med UKAEA, Fusion for Energy, Sandvik och Mittuniversitetet
Miljökemi	SGU-projekt om volfram i grundvatten (2022–24)
Geologisk prospektering	Bergslagens graniters koppling till volframfynd
Materialforskning	ESS i Lund med volfram som neutronkälla

Volframs unika fysikaliska egenskaper

Volfram (kemisk symbol W, atomnummer 74) är ett silvergrått, mycket tungt metalliskt grundämne med en densitet på 19,25 g/cm³ – nästan lika tungt som guld och 1,7 gånger tyngre än bly. Dess mest kända kännetecken är världens högsta smältpunkt för en metall, cirka 3422 °C, och den högsta kokpunkten av alla kända grundämnen, runt 5650 °C.

Dessa egenskaper gör att volfram bibehåller sin styrka och form även vid extremt höga temperaturer där de flesta metaller smälter eller mjuknar. Materialet har dessutom mycket låg värmeutvidgning, vilket innebär att det knappt förändrar storlek vid temperaturväxlingar – en kritisk faktor i forskningsprojekt som kräver nanometers precision.

Mekanisk styrka och slitmotstånd

Volfram är hårt och slitstarkt men kan vara sprött i ren form. Genom att kombinera volfram med kol bildas volframkarbid (WC), ett av världens hårdaste material (9 på Mohs hårdhetsskala). Det används i skärverktyg, borrkronor och industriella fräsar – även i svensk verkstadsindustri.

Kemisk stabilitet och korrosionsmotstånd

Vid rumstemperatur reagerar volfram nästan inte alls med luft eller vatten, vilket ger lång livslängd även i korrosiva miljöer. Vid hög temperatur bildas volframoxid (WO₃) och vid kontakt med fluor reagerar volfram redan vid rumstemperatur. Dessa egenskaper gör det värdefullt i reaktor- och rymdapplikationer där material måste tåla både extrem hetta och kemiskt aggressiva miljöer.

Biologisk och miljömässig relevans

Volfram är det tyngsta kända grundämnet som förekommer i biologiska system. Vissa mikroorganismer använder volfram i sina enzymer för att katalysera kemiska reaktioner, ett område som även studeras inom svensk miljö- och biokemisk forskning. Samtidigt är dess långa halveringstid i mark (hundratals år) en viktig faktor i SGU:s miljöstudier och vattenanalyser.

Varför dessa egenskaper hos volfram driver svensk forskning

• Fusionsenergi: Den extrema smältpunkten och låga värmeutvidgningen gör volfram idealiskt för plasmaexponerade komponenter i ITER och framtida fusionskraftverk. Svenska företag som Freemelt utvecklar därför metoder för att 3D-printa volfram med hög precision.
• ESS i Lund: Volframs höga atomnummer och densitet gör det perfekt för att producera neutroner vid nukleär spallation, vilket ESS utnyttjar för materialanalys.
• Miljöforskning: Volframs kemiska tröghet gör att det stannar länge i miljön, vilket har lett till svenska studier om dess spridning i slam och grundvatten.
• Geologisk prospektering: Den höga ekonomiska betydelsen av volfram, kombinerad med dess ovanlighet, driver SGU:s kartläggning av potentiella fynd i Bergslagen.

Volfram finns inte i stora mängder i Sverige, men landets forskning och industriella utveckling ger en nyckelposition internationellt. Kombinationen av materialteknologi (Sandvik/Wolfram, Freemelt), geologi (SGU) och storskaliga forskningsanläggningar (ESS) gör att Sverige kan bidra till nästa generation av energisystem, precisionsverktyg och avancerad materialanalys – trots begränsad inhemsk råvarutillgång.

Induktion fungerar genom att en spole under hällens glasskiva genererar ett växlande magnetfält. Detta inducerar elektriska strömmar i kastrullens metallbotten (om den är magnetisk), vilket i sin tur omvandlar elektricitet till värme direkt i kärlet. Till skillnad från keramiska hällar och gasspisar uppstår nästan ingen spillvärme, vilket ger snabbare matlagning och lägre energiförbrukning.

Svensk forskning om strålsäkerhet

I Sverige har Strålsäkerhetsmyndigheten (tidigare Statens strålskyddsinstitut) gjort omfattande mätningar på induktionshällar. De har testat både nya och äldre modeller och funnit att exponeringen för magnetfält är mycket lägre än internationella gränsvärden. Forskningen har också kartlagt hur avstånd, kastrullens material och hällens effektläge påverkar fältstyrkan – med slutsatsen att avståndet är den viktigaste faktorn för minskad exponering.

Spishäll induktion – svensk utveckling och design

Induktion är en av de mest effektiva uppvärmningsteknikerna i modern matlagning och bygger på elektromagnetiska fält som värmer kärlets botten direkt utan att själva hällen blir het. Svensk forskning har visat att magnetfälten från induktionshällar ligger långt under de nivåer som anses riskabla för hälsan. Strålsäkerhetsmyndigheten har mätt att redan vid 30 cm avstånd är fältstyrkan bara en femtedel av referensvärdet, och vid 60 cm är den mindre än en hundradel. Detta gör tekniken särskilt intressant ur både säkerhets- och energieffektivitetsperspektiv.

Svenska företag har bidragit till utvecklingen av induktionsteknik genom design och användarvänlighet. IKEA:s portabla induktionshäll TILLREDA, lanserad 2016, blev internationellt uppmärksammad och belönad med Red Dot Award för sin kombination av prestanda och flexibilitet. Svensk industridesign har ofta fokuserat på att integrera induktion med smarta kökslösningar, exempelvis flexibla kokzoner som kan anpassas efter kastrullstorlek.

Stekbord och kokplattor med induktion

Induktionsstekbord används i professionella kök där snabb temperaturreglering och jämn värmefördelning är avgörande. Till skillnad från traditionella el- och gasstekbord reagerar induktionsvarianter nästan omedelbart på temperaturändringar. Portabla induktionskokplattor är vanliga i mindre kök, på båtar och i husvagnar – de erbjuder samma effektivitet och säkerhet som en fullstor spishäll men med lägre vikt och flyttbarhet.

Mokabryggare induktion – en teknisk utmaning

Traditionella mokabryggare är ofta gjorda av aluminium, som inte är magnetiskt och därför inte fungerar på induktionshällar. Forskning och produktutveckling har därför lett till mokabryggare med inbyggda stålbottnar eller adapterplattor som gör att även äldre modeller kan användas. I Sverige har detta blivit populärt bland kaffeentusiaster som vill kombinera klassisk bryggmetod med modern uppvärmningsteknik.

Fördelar som lyfts fram i svensk forskning och tester

• Snabb uppvärmning – upp till 50 % snabbare än keramikhäll.
• Hög energieffektivitet – merparten av energin går direkt in i maten.
• Säkerhet – plattan stängs av automatiskt när kärlet tas bort.
• Enkel rengöring – plan glas- eller keramikyta utan brända rester.
• Temperaturprecision – perfekt för känslig matlagning som chokladsmältning.

Induktion bygger på elektromagnetismens grundlagar, främst Faradays induktionslag och Lenz lag. I en induktionshäll finns en platt kopparspole under den keramiska/glasskivan. När växelström passerar genom spolen skapas ett snabbt växlande magnetfält. Detta magnetfält penetrerar den magnetiska botten på kastrullen och inducerar virvelströmmar (eddy currents) i metallen. Motståndet i metallen omvandlar dessa strömmar till värme direkt i kastrullen.

Denna process är mycket mer effektiv än traditionella metoder, eftersom värmen genereras i själva kärlet, inte i en värmespridare som sedan överför värme. Det betyder att man slipper energiförluster till omgivningen.

Svenska mätdata och forskning om magnetfält

Strålsäkerhetsmyndigheten har genomfört detaljerade mätningar på både kommersiella och konsumentinriktade induktionshällar. Några nyckelresultat:

• Avståndets effekt: Vid 0–5 cm från kanten av en aktiv zon kan fälten vara högre, men fortfarande under ICNIRP:s (International Commission on Non-Ionizing Radiation Protection) referensvärden.
• Vid 30 cm: Cirka 20 % av referensvärdet.
• Vid 60 cm: Under 1 % av referensvärdet.
• Påverkan av kärlets material: Rostfritt stål och gjutjärn ger hög effektivitet, medan tunna bottnar kan ge ojämn värme och högre fältläckage.

Forskningen i Sverige har även fokuserat på elektromagnetiska störningar. Resultaten visar att moderna induktionshällar är väl avskärmade och inte påverkar pacemakers och annan medicinsk utrustning under normala användningsförhållanden.

Industriell användning av induktion i Sverige

Induktion används inte bara i kök utan även i svensk industri för snabb och exakt uppvärmning av metaller, exempelvis vid härdning, lödning och smide. I storkök och restauranger är induktionsstekbord standard tack vare den snabba värmeregleringen. Den svenska restaurangutrustningsindustrin har utvecklat robusta induktionsmodeller med hög CEE-klassning och flerpunktszoner som klarar kontinuerlig drift i 16–18 timmar per dygn.

Svenska produktinnovationer där induktion används

• IKEA TILLREDA: Portabel induktionshäll framtagen för små utrymmen, vann Red Dot Award 2016.
• Electrolux Professional: Svenska induktionsstekbord med multipla zoner och integrerade timers, exporteras till över 100 länder.
• Hällar med “bridge”-zoner: Utvecklats i svenska designteam för att kunna hantera långpannor och stora stekbord på samma yta.

Energiförbrukning och effektivitet – svenska tester

Tester utförda av svenska konsumentorganisationer visar att en liter vatten kan kokas på under 2 minuter med induktion, jämfört med 6–8 minuter på en keramikhäll och cirka 5–7 minuter på gas. Energibesparingen ligger i spannet 10–20 % jämfört med gas och upp till 30 % jämfört med äldre elspisar.

Svensk forskning visar att situationen för landets fem nationella minoritetsspråk – finska, meänkieli, samiska, romani chib och jiddisch – är kritisk på flera punkter. Trots att dessa språk skyddas av språklagen sedan 2009 och har särskilda rättigheter i förvaltningsområden, konstaterar Riksrevisionen (2025) att statens insatser ofta är kortsiktiga, splittrade och otillräckliga. Brist på långsiktiga strategier, ojämlik tillgång till modersmålsundervisning och avsaknad av fullgoda läromedel är återkommande problem. Forskning pekar på att ansvaret är utspritt mellan flera aktörer – som Institutet för språk och folkminnen (Isof), Sametinget och Skolverket – utan en tydlig, gemensam plan för språkens framtid.

Finska – det största minoritetsspråket men med krympande användning

Finska är det mest utbredda av Sveriges fem nationella minoritetsspråk med uppskattningsvis över 200 000 talare. Forskning visar att språket främst lever vidare i förvaltningsområden i norra Sverige och i större städer som Stockholm och Eskilstuna. Sverigefinsk forskning lyfter fram att språkanvändningen minskar i yngre generationer, trots att modersmålsundervisning erbjuds. En viktig insikt är att många barn i sverigefinska familjer inte får finska som modersmålsämne, antingen på grund av brist på lärare eller för att föräldrar inte känner till sina rättigheter. Finska medier i Sverige (radio, tidningar, digitala kanaler) fungerar som parallella språkarenor som både bevarar språket och stärker identiteten.

Meänkieli – språket som återtar sin plats i Tornedalen

Meänkieli har fått en allt starkare ställning i Tornedalen sedan 2000-talet, men forskare betonar att språket fortfarande bär på historiska trauman från försvenskningspolitiken under 1900-talet. Många äldre talare upplevde språkförlust när språket förbjöds i skolan. Nu är revitaliseringsprojekt som språkbad och barnkultur på meänkieli avgörande för att väcka intresset bland unga. Enligt studier från Umeå universitet är synliggörande i offentliga miljöer – vägskyltar, kulturarrangemang, medieproduktion – centralt för språkets återhämtning.

Samiska – ett språkkluster med skilda förutsättningar

Samiska är egentligen en grupp av språk och dialekter där nordsamiska har störst antal talare i Sverige. Enligt forskning från Sametinget och Stockholms universitet är de största hindren för språkets överlevnad bristen på språklärare och läromedel samt att många unga samer växer upp utan daglig kontakt med språket. Det pågående dagboksprojektet med samiska gymnasieelever ger forskarna en unik inblick i hur språket används i vardagen och hur starkt det är kopplat till identitet. Revitaliseringsinsatser innefattar språkcenter, som erbjuder kurser och samtalsgrupper för både barn och vuxna.

Romani chib – många varieteter, få systematiska insatser

Romani chib talas i flera varieteter i Sverige, bland annat arli, kale, lovari och resande-romani. Forskning från Isof och universitet visar att språkets fragmenterade situation gör det svårt att skapa en enhetlig språkundervisning. Många talare är flerspråkiga med svenska som starkare språk, vilket leder till att romani ofta används i mer begränsade domäner, som inom familjen. Bristen på läromedel är akut – i vissa skolor används material framtaget av enskilda eldsjälar, medan större nationella satsningar är få.

Jiddisch – det minsta men kanske mest dokumenterade minoritetsspråket

Jiddisch har uppskattningsvis bara några hundra aktiva talare i Sverige, men forskning från Lunds universitet och Isof visar att språket har en stark kulturell och historisk ställning. Eftersom jiddisch inte längre är ett vardagsspråk i breda kretsar ligger revitaliseringsarbetet ofta i kulturell dokumentation, litteratur och scenkonst. Det finns även digitala resurser och ordboksprojekt som gör språket tillgängligt för nya generationer.

Forskningens gemensamma slutsatser för alla minoritetsspråk

• Brist på utbildade lärare är det största hindret för språkrevitalisering.
• Media och kulturproduktion fungerar som viktiga språkmiljöer där skolan inte räcker till.
• Historiska trauman påverkar språkattityder och återlärningsvilja, särskilt för meänkieli och samiska.
• Synliggörande i samhället är avgörande – allt från vägskyltar till digital närvaro påverkar statusen.
• Digitala verktyg är en växande arena för både dokumentation och språkinlärning.

Forskning om minoritetsspråk och undervisningens verklighet

En central insikt från aktuell forskning är att public service-media, särskilt Utbildningsradion (UR), har blivit den största producenten av undervisningsmaterial på minoritetsspråken. Traditionella tryckta läromedel är nästan obefintliga, vilket gör att radio, tv och digitala produktioner får en nyckelroll i språkinlärning. Detta är ett ovanligt exempel på att medieproduktion fyller en direkt utbildningsfunktion i ett statligt språkbevarande arbete – något forskarna menar behöver förstärkas och integreras bättre i skolornas språkstrategier.

Ungdomsperspektivet – forskning om samiska i vardagen

Vid Stockholms universitet pågår ett pilotprojekt lett av Carla Jonsson där samiska gymnasieelever dokumenterar sin vardagliga språkpraktik i dagboksform. Syftet är att ge forskningen inifrånperspektiv på hur samiska används i ungas liv och hur språket kopplas till identitet, stolthet och tillhörighet. Detta är en metod som också föreslås för andra minoritetsspråk för att kartlägga hur språken lever utanför klassrummet och i vilka miljöer de riskerar att försvinna.

Lagar och rättigheter – minoritetsspråk i praktiken

Språklagen från 2009 erkänner svenska som huvudspråk och garanterar minoritetsspråken särskilda rättigheter, såsom modersmålsundervisning, äldreomsorg och myndighetsservice på språken i definierade geografiska områden. Forskning och utvärderingar från Europarådet visar dock att dessa rättigheter ofta inte realiseras i praktiken. Den åttonde utvärderingsrapporten 2025 konstaterar att även om nya initiativ som ”New start for a stronger minority policy” har lanserats, så har ingen märkbar förbättring skett inom utbildning, språkmedvetenhet eller utökad administrativ tillhörighet.

Sverigefinsk forskning och språkets roll i integration

Studier om sverigefinskhet visar på ett tvärvetenskapligt forskningsfält som inkluderar språkvetenskap, sociologi och kulturstudier. Fokus ligger på hur flerspråkighet och språkbevarande påverkar identitet, integration och social sammanhållning. Här lyfter forskare särskilt fram bibliotekens roll som kultur- och språkcentrum för minoritetsspråkstalare – en funktion som ofta förbises i politiska strategier.

Minoritetsspråk och läsfrämjande – ett eftersatt område

Trots att språkrevitalisering är ett växande forskningsområde i Sverige finns fortfarande stora kunskapsluckor kring läsfrämjande för minoritetsspråk. Digitala satsningar, särskilt inom bibliotek och folkbildning, ses som framtidens viktigaste verktyg för att nå yngre generationer. Forskare menar att tillgång till barn- och ungdomslitteratur på minoritetsspråk är avgörande för språkens överlevnad, men att nuvarande produktion är långt ifrån tillräcklig.

Slutsatser från forskningsläget om minoritetsspråk idag

• Staten har juridiska ramar för skydd men bristande genomförande
• Public service fyller ett oväntat utbildningsuppdrag
• Ungdomars vardagsperspektiv är centralt för språkrevitalisering
• Bibliotek och kulturinstitutioner är viktiga men underutnyttjade
• Läsfrämjande arbete och läromedelsproduktion måste stärkas

Sveriges uranforskning omfattar allt från geologisk kartläggning av fyndigheter till avancerad kärnteknologi och miljösäkerhet. Landet har uppskattningsvis över en fjärdedel av Europas kända urantillgångar, framför allt i alunskiffer, men även i äldre berggrund. Ämnet är både politiskt laddat och forskningsintensivt, med projekt som spänner från bakteriers förmåga att binda uran till utveckling av framtidens reaktorer.

Geologisk kartläggning av uranresurser

Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) har sedan mitten av 1900-talet byggt upp en omfattande databas över uranförekomster, bland annat från prospekteringen i Ranstad på 1960-talet då 215 ton uran utvanns som pilotprojekt. De största fyndigheterna finns i alunskiffer, exempelvis i Billingen, Närke, Skåne och Öland, med halter mellan 50 och 400 g/ton. SGU uppskattar att Sveriges totala uranresurser kan vara uppåt 2,5 miljoner ton, varav en del är ekonomiskt intressanta redan med dagens teknik.

Miljö- och biogeokemiska studier

Forskning vid Luleå tekniska universitet undersöker hur uran mobiliseras från gruvområden och sprids i mark och vatten. Målet är att identifiera geokemiska processer som styr uranläckage och att utveckla strategier för att stoppa utsläpp vid källan.
En annan central studie, utförd vid Linnéuniversitetet, har under 17 års tid visat att djupborrade grundvattenmiljöer innehåller bakterier som kan binda uran i mineralform. Detta gör ämnet mindre rörligt och giftigt, och tekniken kan användas både för att sanera förorenat grundvatten och för att säkra långtidsförvar av använt kärnbränsle.

Uran i dricksvatten – hälsorisker och mätningar

Livsmedelsverkets analyser visar att cirka 20 % av landets djupa brunnar har uranhalter över gränsvärdet på 15 µg/l. Detta är inte bara en kemisk risk utan också kopplat till förhöjd radonexponering, vilket gör att forskningen kring vattenrening och uranfiltrering fått ökad betydelse.

Politisk utveckling och juridiska ramar

Sedan 2018 råder förbud mot prospektering och utvinning av uran i Sverige, då uran togs bort som koncessionsmineral i minerallagen. Men 2024 tillsatte regeringen en utredning om att häva förbudet. SGU och flera industriföreträdare menar att förbudet hindrar Sverige från att nyttja en strategiskt viktig resurs för både energiförsörjning och klimatomställning. Diskussionen är starkt polariserad, särskilt i lokalsamhällen nära potentiella gruvområden.

Internationella projekt och strategiska samarbeten

Australiska Aura Energy och Neu Horizon Uranium samarbetar för att utveckla fyndigheter som Häggån i Jämtland – en av världens största oexploaterade uranresurser, uppskattad till cirka 800 miljoner pund U₃O₈. Bolaget District Metals driver även projekt vid Viken, som rankas som den näst största kända uranförekomsten globalt.

Framtidens reaktorteknologi och uranbehov

Svenska universitet som Chalmers, KTH och Uppsala deltar i MUST-projektet för att utveckla Generation IV-reaktorer. Dessa system kan återanvända använt bränsle, minska behovet av ny uranbrytning och drastiskt reducera långlivat radioaktivt avfall. Teknologin bygger på avancerad materialforskning och simuleringsmodeller där svensk expertis är internationellt efterfrågad.

Uran som del av fler­metallutvinning

Alunskiffer innehåller inte bara uran utan även metaller som vanadin, kobolt, litium och sällsynta jordartsmetaller. Svensk forskning studerar hur dessa kan utvinnas effektivt och hållbart, vilket kan göra uranbrytning till en del av en bredare metallstrategi snarare än ett enskilt projekt.

Intressant fakta

• Sverige har resurser nog att teoretiskt förse hela EU:s kärnkraft med bränsle under decennier.
• Fyndigheter som Billingen och Viken klassas i internationella rapporter som strategiska för Europas energisäkerhet.
• Ranstadverket var på sin tid världens modernaste uranraffinaderi, men stängdes av både ekonomiska och miljömässiga skäl.

Svensk forskning visar att över 98 % av Sveriges hushåll och företag hade tillgång till fiber eller motsvarande bredbandskapacitet (1 Gbit/s) i oktober 2024. Det innebär att nästan alla hushåll befinner sig antingen i en fiberansluten byggnad eller i omedelbar närhet till ett fibernät. Trots det har endast 60 % av hushållen faktiskt ett aktivt fiberabonnemang, vilket innebär att hundratusentals svenskar väljer bort tekniken – trots tillgången.

Fiber finns i byggnaden hos 85 % av hushållen

Enligt Post- och telestyrelsens (PTS) årliga kartläggning befinner sig 85 % av hushållen i byggnader som är direkt fiberanslutna. Det innebär att installationen redan är klar, men att många hushåll ändå inte aktiverat sin uppkoppling. Detta gap mellan infrastruktur och faktisk användning uppmärksammas i flera forskningssammanställningar från både PTS och Stadsnätsföreningen.

Täckningen på landsbygden släpar efter

I Sveriges glesbygdsområden är täckningen betydligt lägre. Bara 65 % av hushållen i landsbygd har tillgång till fiber (FTTP), även om siffran ökat från 48 % år 2020. För att nå målen i regeringens bredbandsstrategi för 2030 krävs fortsatta offentliga investeringar, särskilt i kommuner med låg befolkningstäthet där det är dyrt att gräva ner fiberinfrastruktur.

Fiberutbyggnaden drivs av öppna nät

Sverige är ett av världens mest framgångsrika länder när det gäller utbyggnad av öppna nätverk (open access). Drygt 60 % av landets fibernät är öppna för konkurrens, vilket skapat en snabbare och mer prispressad marknad. Detta har möjliggjort en bredare fiberutbyggnad än i länder där enskilda aktörer kontrollerar hela infrastrukturen.

Regionala skillnader i fiber­täckning

Täckningen varierar kraftigt mellan län och kommuner. Här är några exempel från aktuell statistik:

Län/Kommun	Täckning fiber eller gigabitnät
Stockholms län	ca 95 %
Norrbottens län	ca 94 %
Jämtlands län	ca 91 %
Västerbottens län (Umeå)	ca 88 %
Vilhelmina kommun	ca 43 %
Blekinge län (2017)	ca 50 %
Sölvesborg/Olofström (2017)	ca 38 %

PTS och Point Topics forskning visar att tätorter ofta har 100 % täckning, medan små kommuner i norra Sverige eller skogslän ofta har stora vita fläckar. Kostnaden för efteranslutning i glesbygd kan uppgå till tiotusentals kronor, vilket också påverkar anslutningsgraden.

Intressant fakta från svensk bredbandsforskning

• Över 630 000 hushåll har tillgång till fiber men har inte tecknat något abonnemang.
• Priset på bredband ökade med 20,9 % mellan 2021–2022, vilket kan ha bromsat hushållens vilja att ansluta sig.
• 5G-täckning når över 90 % av hushållen, vilket på sikt kan fungera som komplement i områden där fiberutbyggnad är för dyr.
• Sverige har redan nått målet för 2025: 98 % av hushållen ska ha tillgång till 1 Gbit/s bredband. Nästa milstolpe är full täckning längs vägar, järnväg och i mer avlägsna hushåll enligt EU:s mål för 2030.

Svensk forskning visar att fast fashion har lett till att varje svensk konsumerar i snitt 11,4 kg textilier per år, varav över 8 kg slängs – ofta i restavfallet. Mer än hälften av dessa kläder hade kunnat återanvändas. Produktionen orsakar cirka 80 % av klimatpåverkan för ett plagg, och de flesta fast fashion-produkter kasseras inom ett år efter köp.

Fast fashion ökar konsumtionen – och sopberget

Studier från bland annat Högskolan i Borås, IVL Svenska Miljöinstitutet och Profu har tydligt visat hur fast fashion-modellen – med snabb, billig massproduktion och ständigt nya kollektioner – driver på överkonsumtion. Detta skapar inte bara stora mängder avfall, utan även stora utsläpp och kemikalieutsläpp i produktionsländer.

Enligt Profu skulle 40 % av textilavfallet i Sverige kunna återanvändas, men mycket bränns eller hamnar på soptippen eftersom insamlingssystemen är otillräckliga.

Fast fashion och vattenförbrukning – en dold kris

Svensk forskning belyser även den enorma vattenåtgången inom fast fashion. Globalt används 79 miljarder kubikmeter vatten årligen av klädindustrin – där Sverige är en aktiv konsument. En enda T-shirt kan kräva 2700 liter vatten att tillverka, motsvarande vad en person dricker på 2,5 år.

Färgning och blekning orsakar samtidigt kraftiga utsläpp i produktionsländer, särskilt i Asien, där regler ofta är svaga.

Fast fashion och unga kvinnor – köpvilja slår hållbarhetstänk

Studier från Borås och Lund visar att unga kvinnor är den grupp som konsumerar mest fast fashion. Trots hög medvetenhet om hållbarhet sker ofta en ”value-action gap” – kunskapen omsätts inte i praktiken. Lockande priser, unika plagg och snabba trender driver beteendet.

Samtidigt har ökad second hand-shopping visat sig paradoxalt kunna driva ökad konsumtion – eftersom känslan av att ”fynda hållbart” sänker tröskeln för fler köp.

Fast fashion under lupp – svenska innovationer bryter mönstret

Forskning från Chalmers, RISE och Borås visar att övergången till cirkulära modeller kan minska klimatpåverkan drastiskt. Initiativ som uthyrning av kläder, plagg med lång livslängd och återvinning är centrala delar i lösningen.

Ett exempel är svenska företaget We Are SpinDye, som med ny färgningsteknik kan minska vattenanvändning med 75 % och CO₂-utsläpp med 30 % jämfört med konventionella metoder.

Svensk industri motverkar fast fashion – men gapet är stort

Initiativ som STICA (Swedish Textile Initiative for Climate Action) har samlat över 40 svenska varumärken (bl.a. H&M, Lindex och Nudie Jeans) för att uppnå Parisavtalets 1,5-gradersmål. De arbetar med att mäta, minska och rapportera sina utsläpp längs hela värdekedjan.

Men enligt STICA:s egna rapporter krävs radikala omställningar i både produktion, konsumtion och affärsmodell för att nå målen.

Framtidens textiler – svensk forskning kartlägger alternativen till fast fashion

Formas och Vetenskapsrådet har finansierat flera projekt som analyserar konsumtionsmönster, textilavfall och cirkulära lösningar. På Swedish School of Textiles i Borås pågår forskningsprojekt kring hållbar design, återvinningstekniker och digitalisering av modebranschen.

Exempel på pågående forskningsfält:

• AI för hållbar produktdesign
• Fiber-till-fiber-återvinning
• Digital spårbarhet i leverantörsledet

Fakta som sticker ut om fast fashion

• 11,4 kg textilier per person i Sverige per år
• 80 % av klimatpåverkan sker vid tillverkningen
• 40 % av det som slängs hade kunnat återanvändas
• 50 % av fast fashion-produkter slängs inom ett år
• 79 miljarder m³ vatten används globalt för klädproduktion

Fast fashion – ett akutfall för både miljö och konsumtion

Svensk forskning är samstämmig: fast fashion-modellen är oförenlig med planetens gränser. Den driver fram överproduktion, ökad konsumtion, miljöförstöring och avfallsberg. Samtidigt finns det lösningar – i form av cirkulära affärsmodeller, innovativ teknik, konsumentbeteende och näringslivssamverkan. Det kräver dock en systemförändring där både politik, industri och konsumenter agerar samtidigt.