Kategori: Forskning

Svenska män har en medellängd på cirka 180 centimeter, medan svenska kvinnor i genomsnitt är 166–167 centimeter långa. Dessa siffror är väl belagda genom både Statistiska centralbyrån (SCB) och flera forskningsprojekt som analyserat mönstringsdata, folkhälsoundersökningar och internationella jämförelser. Sverige placerar sig därmed bland de längsta folken i världen, tillsammans med övriga nordiska länder.

Historisk utveckling av medellängden i Sverige

På 1850-talet mättes svenska män som kallades in till mönstring i genomsnitt till 167,4 cm. Detta kan jämföras med dagens siffror som ligger på drygt 180 cm, vilket innebär en ökning på cirka 15 cm på 150 år. Denna utveckling kallas i forskningen för den sekulära tillväxttrenden, och är ett återkommande tema inom svensk och internationell medicinsk och socialhistorisk forskning.

För kvinnor finns färre historiska data, men parallellt med männens längdökning har även kvinnor blivit avsevärt längre under samma tidsperiod. Idag ligger genomsnittet på runt 167 cm, en siffra som är i linje med internationella jämförelser av europeiska länder.

Orsaker till ökningen i längd

Den svenska forskningen pekar på att förbättrade levnadsvillkor är huvudorsaken till denna utveckling.

• Näringsintag: Bättre tillgång till proteinrik och varierad kost har haft direkt påverkan på tillväxten.
• Hälsa och hygien: Minskad barnadödlighet, färre infektionssjukdomar och bättre bostadsstandard under 1900-talet har gynnat längdtillväxten.
• Pubertetens timing: Enligt svensk forskning ökar den slutliga vuxenlängden med ungefär 1 cm för varje år puberteten senareläggs. Detta innebär att samhällsförändringar som påverkar pubertetsålder också indirekt påverkat medellängden.

Medellängd män Sverige

Män i Sverige har idag en medellängd på 180–181 cm beroende på mätår och metod.

• Enligt SCB:s folkhälsodata från 2016–2017 ligger medellängden på 180 cm.
• Uppgifter från 2025 anger siffran 180,4 cm.
• Internationella sammanställningar placerar svenska män som nummer 12 i världen, ungefär lika långa som norska och finska män, men något kortare än danska och isländska.

Forskningsartiklar som analyserar mönstringsdata bekräftar att svenska män tillhör de längsta i Europa och har fortsatt att öka i längd under hela 1900-talet, även om ökningen planat ut under 2000-talet.

Medellängd kvinnor Sverige

Svenska kvinnor ligger på en medellängd mellan 166 och 167,5 cm.

• SCB:s siffror visar 166 cm.
• Nyare uppskattningar från 2025 anger 167,5 cm.

Även här märks den sekulära tillväxten: kvinnor födda på 1800-talet var i genomsnitt närmare 10 cm kortare än dagens kvinnor.

Kvinnor möter dock en annan social verklighet än män när det gäller längd. Långa kvinnor får ofta frågor och reaktioner från omgivningen som avviker från normen, medan långa män ofta får positiva attribut tillskrivna sig. Detta är en aspekt av kroppslängd som svensk genusforskning uppmärksammat.

Jämförelser inom Norden och globalt

I en nordisk kontext placerar sig Sverige ungefär i mitten:

• Danmark och Island har något längre befolkningar.
• Norge och Finland ligger på samma nivå som Sverige.

Globalt sett hamnar Sverige på topp 15-listan, vilket gör landet till ett av de längsta i världen. Forskare menar att den nordiska livsstilen – rik på näringsrik mat, god hälsovård och hög levnadsstandard – är avgörande för dessa resultat.

Intressanta fakta om medellängd i Sverige

• Längd och status: Svenska studier visar att män över 180 cm ofta uppfattas som mer attraktiva och kompetenta, något som påverkar arbetsmarknad, relationer och sociala nätverk.
• Sociokulturell påverkan: Kvinnors längd kopplas ofta till förväntningar på femininitet. Långa kvinnor rapporterar ibland känslan av att inte passa in i modeideal eller partnerpreferenser.
• Regionala skillnader: Studier visar att det finns små men märkbara variationer inom landet – exempelvis har befolkningen i södra Sverige historiskt haft något högre medellängd än i norr, något som delvis kopplas till kostvanor och socioekonomiska skillnader.
• Medicinska perspektiv: Längd används inom epidemiologin som en indikator på ett samhälles folkhälsa över tid. Ju högre medellängd, desto bättre levnadsförhållanden för barn under uppväxtåren.

Medellängd Sverige

Period / Källa	Medellängd män	Medellängd kvinnor	Kommentar
1850-tal (mönstring)	167,4 cm	–	Tidiga mätningar på män
1900-talets mitt	ca 175 cm	ca 163 cm	Kraftig ökning jämfört med 1800-talet
2004 (mönstringsdata)	180,2 cm	ca 166 cm	Nära dagens nivåer
SCB 2016–17	180 cm	166 cm	Officiell statistik
2025 (uppskattning)	180,4 cm	167,5 cm	Senaste data
Nordisk jämförelse (2020)	180 cm	167 cm	Liknande i Norge och Finland

Forskningen om medellängd i Sverige är inte bara en fråga om nyfikenhet – den används som en indikator på samhällsutveckling. När barns längd mäts och jämförs över tid kan forskare dra slutsatser om näringsstatus, socioekonomiska skillnader och folkhälsans utveckling. I svensk forskning används dessa data även för att förstå skillnader mellan stad och landsbygd, mellan olika samhällsgrupper och i relation till invandring och genetisk mångfald.

Svensk utbildningsforskning är ett omfattande fält som berör allt från förskolans tidiga lärande till högre utbildning och vuxnas kompetensutveckling. Tyngdpunkten ligger ofta på frågor om lärandeprocesser, likvärdighet i skolan, digitaliseringens påverkan på undervisning samt lärarprofessionens utveckling. Vetenskapsrådet, Göteborgs universitet och Uppsala universitet är exempel på institutioner som driver omfattande projekt inom utbildningsvetenskap. Skolforskningsinstitutet, som bildades efter det stora SKOLFORSK-projektet 2014, har i uppdrag att förse lärare och skolledare med forskningsbaserad kunskap för att höja undervisningens kvalitet.

En central del i forskningen är också inkludering. Svenska forskare har länge studerat hur elever med olika bakgrunder – språkliga, kulturella eller socioekonomiska – kan ges samma möjligheter. Detta speglar Sveriges ambition att skolan ska vara en grund för jämlikhet och demokrati. Ämnen som flerspråkighet, integration och skolans sociala roll är därför ständigt aktuella.

Betyg, motivation och övergång till högre utbildning

En intressant svensk studie visar att höga betyg och stark studiemotivation inte alltid räcker för att lyckas i övergången till högre utbildning. Sociala nätverk, tillgång till studiestöd och elevers familjebakgrund spelar en avgörande roll. Det innebär att två elever med samma betyg kan få helt olika förutsättningar att klara högskolestudierna beroende på om de har stöd hemifrån eller tillgång till akademiska miljöer. Detta har gjort att forskare pekar på vikten av mentorsprogram, studiehandledning och bredare sociala satsningar, inte bara kunskapsfokus i skolan.

Sveriges lärare är mitt emellan forskning och praktik

Sveriges lärare bär ett dubbelt uppdrag. De ska undervisa, främja elevers utveckling och samtidigt tillämpa forskningsbaserade metoder. Universitetslärare och doktorander vittnar om att undervisningen ofta tar tid från forskningen, men att den också skapar en känsla av meningsfullhet. För skolans lärare i grund- och gymnasieskolan är det snarare omvänt: de efterfrågar mer tid och resurser för att kunna ta del av och omsätta forskningsresultat i klassrummet. Trots politiska ambitioner har det visat sig svårt att skapa en helt forskningsbaserad lärarutbildning. Systemets uppdelning mellan forskning och undervisning samt återkommande utbildningsreformer har försvårat en stabil koppling mellan vetenskap och praktik.

Historiska perspektiv – utbildningens långsiktiga effekter

Svensk utbildning har i flera fall haft samhällsomvälvande effekter. Ett välkänt exempel är den sexualundervisning som infördes på bred front under 1940- och 1950-talen. Forskning har visat att denna reform inte bara påverkade kunskaper och hälsa i samtiden, utan även ledde till minskade könsskillnader i inkomst och ökat politiskt deltagande i flera generationer efteråt. Det illustrerar hur skolan kan vara en motor för långsiktig social förändring, något som fortfarande är ett mål för dagens utbildningspolitik.

Nutida utmaningar för Sveriges lärare

Trots stark forskning och stora satsningar möter Sverige flera svårigheter i skolsystemet:

• Lärarbrist i glesbygd: Elever på landsbygden får ofta sämre resultat i årskurs 9. En viktig orsak är bristen på behöriga lärare, vilket gör att undervisningen blir ojämn och mindre kvalitativ. Detta hotar skolans princip om likvärdighet.
• Flickors försämrade skolresultat: Flickor uppvisar högre stressnivåer, sämre psykiskt mående och upplever lägre studiero än tidigare. Trots att de historiskt sett har haft bättre betyg än pojkar, visar nyare statistik på en oroande försämring i deras prestationer.
• Sjunkande behörighet till gymnasiet: Andelen svenskfödda elever som är behöriga till gymnasiet har minskat sedan millennieskiftet. Detta tyder på att likvärdigheten i skolan inte förbättrats, trots decennier av reformer och satsningar.

Lärarens betydelse i ett globalt perspektiv

Internationell forskning visar att lärarens kompetens är en av de mest avgörande faktorerna för elevers resultat. I Sverige har detta lett till omfattande diskussioner om lärarutbildningens längd, innehåll och status. På senare år har även digitalisering och AI blivit viktiga frågor – inte bara som verktyg i undervisningen utan också som nya utmaningar för läraryrkets professionalitet. Svenska forskare bidrar till att undersöka hur tekniken kan integreras på ett sätt som stärker lärarrollen, snarare än att försvaga den.

Forskningsfält och fokusområden för Sveriges lärare

Forskningsområde	Exempel på fokus i svensk forskning
Lärande och pedagogik	Klassrumspraktik, didaktiska metoder, lärandeteorier
Likvärdighet och inkludering	Flerspråkighet, socioekonomiska skillnader, integration
Bedömning och betyg	Samband mellan motivation, resultat och sociala nätverk
Lärarutbildning	Koppling mellan forskning och praktik, lärarstatus
Hälsa och välmående	Elevers psykiska hälsa, stress och skolmiljö
Digitalisering	AI i undervisning, digitala verktygs påverkan på lärande
Historiska reformer	Exempel som sexualundervisningens långsiktiga effekter

Sveriges lärare i framtiden

Framtiden för svensk utbildning vilar i hög grad på lärarna. Forskning visar tydligt att en behörig, motiverad och forskningsförankrad lärarkår är avgörande för att möta skolans utmaningar. Att stärka lärarutbildningen, ge bättre förutsättningar för vidareutbildning och skapa möjligheter att omsätta forskning i praktiken framstår som centrala nycklar för att svensk skola ska kunna fortsätta vara en drivkraft för både individens och samhällets utveckling.

Sverige har 25 landskap, en indelning som inte längre används administrativt men som har fortsatt enorm betydelse inom svensk forskning, kultur, geografi och identitet. Landskapen är indelade i de tre klassiska landsdelarna Götaland, Svealand och Norrland, och utgör fortfarande grunden för hur människor identifierar sig regionalt.

Forskningen visar att landskapen fungerar som nycklar till förståelsen av Sveriges kulturella arv, dialekter, historiska utveckling och naturgeografiska variationer. Trots att de formellt ersattes av länsindelningen på 1600-talet, används de i allt från skolundervisning till sociologiska studier av lokal tillhörighet.

Historisk betydelse och forskning om landskapens uppkomst

Redan under medeltiden var landskapen centrala i svensk politik. De hade egna lagar, landskapslagar, och fungerade som en tidig politisk och rättslig struktur. När Gustav Vasa centraliserade makten på 1500-talet och länsindelningen infördes 1634, förlorade landskapen sin administrativa roll men deras kulturella styrka bestod.

Svensk historieforskning betonar ofta att landskapens identitet överlevde på grund av folkliga traditioner, religiösa rötter och lokala sociala strukturer. Studier av folklivsforskare visar att landskapen fortsatte prägla dialekter, sånger, folkdräkter och lokala seder långt efter att de upphört som maktenheter.

Geografiska skillnader och forskningsperspektiv

Inom geografi och naturvetenskap används landskapen ofta för att analysera skillnader i klimat, naturtyper, jordbruk och befolkningstäthet. Exempelvis visar forskning från svenska universitet att variationen mellan Norrlands vidsträckta skogar och fjäll och Skånes bördiga jordar är grundläggande för att förstå Sveriges ekonomiska och ekologiska historia.

Landskapen används också i studier av hållbar utveckling och miljöforskning. Eftersom varje landskap har olika förutsättningar för jordbruk, skogsbruk och energiproduktion, har forskningen om det ekonomiska kretsloppet och naturresurser ofta tagit sin utgångspunkt i just landskapens unika karaktär.

Alla 25 landskap i Sverige

För att skapa en fullständig bild listas här de 25 landskapen, ordnade från norr till söder:

1. Lappland
2. Norrbotten
3. Västerbotten
4. Jämtland
5. Ångermanland
6. Härjedalen
7. Medelpad
8. Hälsingland
9. Gästrikland
10. Dalarna
11. Värmland
12. Uppland
13. Västmanland
14. Södermanland
15. Närke
16. Dalsland
17. Bohuslän
18. Västergötland
19. Östergötland
20. Småland
21. Gotland
22. Öland
23. Halland
24. Blekinge
25. Skåne

Kulturforskning och landskapens symbolik

Forskningen har länge intresserat sig för hur landskapen används i kultur och identitet. Varje landskap har:

• Ett landskapsvapen – historiskt kopplat till hertigdömen och kungliga titlar.
• Ett landskapsdjur och en landskapsblomma – framtagna under 1900-talet för att stärka lokal identitet.
• Dialekter – som fortfarande är starka markörer för varifrån en person kommer.
• Traditioner och folkdräkter – levande symboler i folkfester och forskning om kulturarv.

Studier inom etnologi och sociologi visar att människor i Sverige ofta identifierar sig starkare med sitt landskap än med sitt län. Det gäller särskilt i landskap som Skåne, Dalarna och Jämtland, där lokala identiteter är särskilt starka.

Landskapen i pedagogisk och samhällsvetenskaplig forskning

Inom skolforskning används landskapen för att göra geografiämnet konkret och lokalt förankrat. Elever får lära sig var landskapen ligger, vad de producerar, hur naturen ser ut och vilka traditioner som hör till. Enligt studier från Malmö universitet har landskapsteman visat sig öka elevers intresse för geografi och historia, eftersom det gör Sveriges mångfald tydligare.

I samhällsvetenskapliga sammanhang studeras landskapen ofta som exempel på regional identitet och decentralisering. De fungerar som en motvikt till centraliserad statsmakt och ger forskare möjlighet att analysera hur människor förhåller sig till lokala traditioner i en tid av globalisering.

Turism, hembygdsrörelse och modern användning

Även idag har landskapen en framträdande roll i turism och marknadsföring. Visit Sweden och regionala turistorganisationer använder landskap som varumärken: Lappland marknadsförs som Europas sista vildmark, medan Skåne framställs som Sveriges matlandskap.

Hembygdsrörelsen, som är en stark gren inom svensk kulturforskning, bygger också mycket på landskap. Genom hembygdsföreningar bevaras traditioner, byggnader och dialekter, och forskningen använder detta material för att förstå hur lokala identiteter utvecklas.

Landskapens fortsatta relevans i svensk forskning

Även om Sverige administrativt styrs genom län och regioner, är landskapen en oumbärlig del av svensk forskning. De är viktiga för:

• Historieforskning – för att förstå Sveriges politiska och juridiska utveckling.
• Kulturforskning – för studier av identitet, dialekter och traditioner.
• Miljö- och hållbarhetsforskning – eftersom landskapens naturresurser och geografiska förutsättningar påverkar allt från skogsbruk till energiproduktion.
• Pedagogisk forskning – för hur elever lär sig om Sverige och dess regionala skillnader.

Landskapen är därför mer än bara geografiska områden – de är levande begrepp i forskningen om Sverige, där historia, kultur och natur möts.

År 2024 valde 38 015 personer att gå ur Svenska kyrkan, den lägsta siffran sedan år 2000. Året innan, 2023, var antalet 39 952. Trenden visar på en kraftig avmattning i antalet som väljer att lämna, vilket enligt kyrkans egna forskningsenhet delvis beror på att de flesta som haft en tydlig vilja att gå ur redan har gjort det. Det innebär att kvarvarande medlemmar är mer benägna att stanna.

Samtidigt såg december 2024 ett ovanligt mönster: fler gick med i kyrkan än som gick ur. Totalt inträdde 1 024 personer, medan 889 valde utträde under månaden. Detta har aldrig tidigare noterats i modern statistik.

Utträde Svenska kyrkan

Sedan millennieskiftet har över 1,5 miljoner personer lämnat Svenska kyrkan, men forskningen visar att takten nu planar ut. Under de senaste tio åren har cirka 561 000 personer gått ur, men de årliga siffrorna minskar stadigt. Mellan 2020 och 2024 lämnade ungefär 255 000 personer, samtidigt som 58 000 gick med. För första gången på länge ser man alltså en växande balans mellan in- och utträden.

Utträden är vanligast i 30-årsåldern, och män är något mer benägna än kvinnor att lämna. En återkommande förklaring i forskningen är att många i denna generation automatiskt blev medlemmar vid födseln (före 1996), och i vuxen ålder ifrågasätter medlemskapet, ofta i samband med livsomställningar. TV4 har även rapporterat att många män anger kostnadsskäl som huvudorsak till utträde.

Medlemsantal och långsiktig utveckling

Vid början av 2025 hade Svenska kyrkan 5,4 miljoner medlemmar, motsvarande drygt hälften av Sveriges befolkning. Enligt prognoser kan antalet sjunka till 3,9 miljoner år 2051, vilket då skulle motsvara cirka 34 % av befolkningen. Huvudorsaken är demografisk: fler medlemmar avlider än som tillkommer via dop eller inträde.

Antalet dop ligger runt 40 000 per år, men andelen barn som döps sjunker. 2006 döptes 83 % av de nyfödda, 2019 var siffran 65 %. Samtidigt ökar dop i tonåren, ofta kopplat till konfirmationen. Antalet konfirmander steg 2024 till 27 000 – en siffra som Svenska kyrkan ser som avgörande för framtida medlemsbas.

Regionala skillnader i utträden och inträden

Statistik från Lavendla visar tydliga skillnader mellan regioner:

• Stockholms län har störst återväxt, med 33,3 nya medlemmar per 100 utträden.
• Värmlands län når 26,2 per 100 utträden, följt av Södermanland (23,0) och Skåne (21,8).
• På kommunnivå toppar Danderyd med hela 59,8 nya medlemmar per 100 utträden, medan Gällivare (9,1) och Vimmerby (11,0) ligger i botten.

Svensk forskning om utträde Svenska kyrkan

Svenska kyrkans enhet för forskning och analys, tillsammans med universitet och högskolor, har i flera rapporter belyst sambanden mellan demografi, samhällsförändringar och kyrkans utveckling.

Forskningen pekar på flera nyckelfaktorer:

• Demografi – dödsfallen bland äldre medlemmar är den främsta orsaken till medlemsminskning.
• Samhällstrender – minskad religiös anknytning i samhället minskar viljan till dop.
• Ekonomi – kyrkoavgiften är en återkommande orsak till utträden.
• Sociala händelser – under högtider ökar både inträden och kyrkliga ceremonier, vilket delvis bromsar tappet.

Intressant fakta i siffror

• 2024 tappade Svenska kyrkan totalt cirka 60 000 medlemmar, där merparten berodde på dödsfall.
• Tre månader i rad under 2024 hade kyrkan fler inträden än utträden – något som aldrig tidigare hänt i modern tid.
• På tio år har kyrkan förlorat över en halv miljon medlemmar, men takten har bromsats jämfört med 2000-talet då utträdena låg betydligt högre.

Färre väljer att gå ur Svenska kyrkan

Färre väljer nu att lämna Svenska kyrkan än på flera decennier, samtidigt som fler unga går med i samband med konfirmation och dop. Svensk forskning visar att utvecklingen främst styrs av demografi, men att lokala variationer och nya mönster – som fler inträden i storstäder – kan förändra framtidsbilden.

Forskningen om Sveriges största städer visar tydligt hur urbanisering, ekonomisk utveckling, sociala mönster och hållbar stadsplanering hänger ihop. Mer än 88 % av Sveriges befolkning bor idag i tätorter, och en tredjedel av alla invånare lever i de tio största städerna. Stockholm, Göteborg och Malmö fungerar som motorer för både innovation och ekonomisk tillväxt, men också som arenor för segregation, hälsoutmaningar och klimatlösningar.

Urbaniseringens drivkrafter i Sverige

Urbaniseringen i Sverige tog fart på allvar under industrialiseringen, när befolkningen flyttade från landsbygd till stad. På mindre än ett sekel gick andelen stadsbor från 15 % till över 80 %. Statistiska centralbyrån (SCB) visar att 2023 hade tätorterna fortsatt växa, med särskilt stark tillväxt i storstadsregionerna. Mellan 2000 och 2010 stod Stockholm, Göteborg och Malmö för nästan hälften av tätorternas totala befolkningstillväxt, vilket gör dem avgörande för landets demografiska utveckling.

Forskning från Tillväxtanalys pekar på att orter nära storstäder, turistorter och gränsregioner också haft en snabb befolkningstillväxt – ofta tack vare arbetsmarknadens dynamik och attraktiva livsmiljöer. Samtidigt finns regionala skillnader: vissa delar av Sverige tappar invånare medan storstäderna fortsätter expandera.

Kunskap och innovation i Sveriges största städer

Studier visar att innovation koncentreras till landets största städer. En analys av Sveriges innovationssystem visar att nästan 50 % av den nationella synergikraften kommer från storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö/Lund. Dessa städer fungerar som kluster för kunskap, teknik och entreprenörskap. Stockholm beskrivs ofta som ett ”Nordens Silicon Valley”, med en stark startup-scen inom IT, fintech och musikindustri. Göteborg kombinerar hamnens internationella betydelse med fordonsindustri och stadsomvandlingsprojekt som Karlatornet och Älvstaden. Malmö sticker ut som en föregångare i hållbar stadsutveckling med satsningar som Hyllie – en stadsdel byggd på förnybar energi.

Sveriges största städer planerar för hållbar stadsplanering och framtidsprojekt

Malmö, Göteborg och Stockholm har blivit exempel i internationell forskning om klimatsmarta städer. Malmö testade tidigt helhetslösningar med återvunnen energi, solceller och vindkraft i Hyllie. Göteborg driver projektet Älvstaden, som ska fördubbla stadskärnan till 2050 och integrera vattennära boende med modern arkitektur. Stockholm planerar Stockholm Wood City, världens största stadsdel byggd helt i trä, som ska rymma tusentals bostäder och kontorsplatser och samtidigt minska koldioxidutsläppen.

Forskare pekar även på spridningen av konceptet 15-minutersstaden, där invånare kan nå arbete, service och fritidsaktiviteter inom 15 minuter till fots eller på cykel. Detta fenomen syns särskilt i centrala delar av Stockholm, Göteborg och Malmö och kopplas både till social hållbarhet och gentrifiering.

Hälsa och livsvillkor i urbana miljöer

Hälsorelaterad forskning visar att stora städer kan ge både fördelar och nackdelar. Tillgången till vård och ett aktivt stadsliv bidrar till lägre förekomst av vissa icke-smittsamma sjukdomar, som hjärt- och kärlproblem. Samtidigt finns en högre incidens av smittsamma sjukdomar i storstäder på grund av den täta befolkningen. Sociala interaktioner, innovation och kulturutbyte ökar exponentiellt i större urbana miljöer, något som forskningen beskriver som superlinjära mönster – där stadens storlek förstärker dess dynamik.

En annan viktig aspekt är segregation och folkhälsa. En registerbaserad studie från 2025 analyserar migrantsegregation och dödlighet i de tre största storstadsregionerna. Resultaten visar att boendemiljö och social integration har en tydlig påverkan på hälsoutfall, vilket gör stadsplanering och sociala program till en central forskningsfråga.

Segregation och utanförskap

Boverket har identifierat 180 bostadsområden i Sverige som präglas av utanförskap, där över 700 000 personer bor. Många av dessa områden finns i storstädernas närhet. Forskningen visar att arbetslöshet, låg utbildningsnivå och bristande tillgång till samhällsservice är tydliga faktorer bakom utvecklingen. Samtidigt finns forskning som pekar på att stadsdelar med stark lokalsamhällesanda kan motverka negativa effekter av segregation. Detta ställer krav på både kommuner och stat att arbeta med inkluderande stadsutveckling.

Historiska forskningsperspektiv på stadsutveckling

Urbanformforskningen i Sverige började redan före första världskriget, då arkitekter och samhällsplanerare analyserade hur städer byggdes upp. Efterkrigstidens bostadsexpansion, där stora delar av miljonprogrammet växte fram, har i efterhand kritiserats för att ha bidragit till segregation och monotona stadsmiljöer. Modern forskning använder dessa erfarenheter för att utveckla mer integrerade, varierade och hållbara stadsdelar.

Forskningsinfrastrukturen SwedPop samlar historiska befolkningsdata för att analysera långsiktiga förändringar i befolkning och urbanisering, vilket gör det möjligt att följa utvecklingen av Sveriges största städer under flera hundra år.

Sveriges största städer och landsbygden i samspel

En annan gren av forskningen handlar om relationen mellan stad och land. Tillväxtverket har lyft fram hur städer och landsbygder är beroende av varandra – både ekonomiskt och socialt. Landsbygden levererar råvaror, energi och rekreation, medan städerna står för innovation, utbildning och arbetsmarknader. Detta samspel blir tydligare i frågor om hållbarhet, transporter och framtidens livsmedelsförsörjning.

Forskningsläget om Sveriges största städer

Sveriges största städer är i forskningen mer än bara befolkningscentra – de är laboratorier för innovation, testfält för klimatlösningar och speglar sociala utmaningar. Forskningen visar att urbanisering inte bara är en demografisk trend, utan en kraft som formar Sveriges framtid inom ekonomi, hälsa, kultur och hållbarhet.

Förtroendebarometern 2025, genomförd av Medieakademin tillsammans med Verian och Sifo, visar att Polisen är den mest betrodda institutionen i Sverige med 74 % förtroende. Därefter följer universitet och högskolor på 67 % och sjukvården på 64 %. Mätningen, som omfattade 2 509 webbintervjuer med svenskar mellan 16–84 år under perioden 20 januari–2 februari 2025, är den största sedan starten 1997. Resultaten visar tydligt att samhällsinstitutioner med stark lokal närvaro och tydlig samhällsnytta fortsatt åtnjuter högt förtroende.

Förtroendebarometern avslöjar årets största vinnare och förlorare

Bland årets största förtroendevinnare finns TV4 som ökar till 36 %, den kraftigaste ökningen i mätningens historia. Även Miljöpartiet gör ett rejält lyft och når 20 %, vilket är deras högsta nivå på tio år. Nykomlingarna Nato (57 %) och FN (50 %) placerar sig högt direkt vid sin första medverkan.
På förlorarsidan återfinns flera stora företag och sociala medieplattformar. Northvolt landar på rekordlåga 2 %, Tesla på 9 % och H&M på 15 % – den lägsta noteringen för företaget någonsin. I sociala medier ligger TikTok i botten med 2 %, följt av X (4 %), Facebook (5 %) och Instagram (8 %).

Svensk forskning och metod bakom förtroendebarometern

Förtroendebarometern är ett resultat av svensk samhällsvetenskaplig forskning som bedrivs inom Medieakademin – en ideell förening som sedan 1997 mäter svenskarnas förtroende för institutioner, medier, företag och organisationer. Forskningen leds av profiler som professor Henrik Ekengren Oscarsson och bygger på vetenskapliga urvals- och viktningstekniker där data justeras efter kön, ålder, region och partipreferens.
Metoden möjliggör tidsjämförelser som kan användas av både forskare och beslutsfattare för att förstå långsiktiga förtroendetrender i Sverige.

Långsiktiga trender i förtroendebarometern – stabilitet och förändring

Sedan starten har universitet, sjukvården och public service legat stabilt högt i förtroende. Exempelvis har SVT och Sveriges Radio år efter år placerat sig bland de mest betrodda medieföretagen, något som även bekräftas av den oberoende SOM-undersökningen. Samtidigt har traditionella partier tappat i förtroende, från ett genomsnitt på 25 % år 2022 till 16 % 2025.
En tydlig vetenskaplig slutsats från analyserna är att regelbunden användning av en tjänst eller institution ökar sannolikheten för högt förtroende, vilket är särskilt tydligt för nyhetsmedier och utbildningsinstitutioner.

Intressant fakta och särskilda observationer från förtroendebarometern

• Svenska kyrkan når sitt högsta uppmätta förtroende någonsin med 47 %, en anmärkningsvärd ökning i ett land där religiösa institutioner ofta har lågt stöd.
• Trots teknologins framfart är förtroendet för de flesta sociala medieplattformar mycket lågt, vilket enligt forskare kan kopplas till oro för desinformation och integritetsproblem.
• Nato och FN hamnar direkt i toppskiktet bland organisationer, vilket speglar Sveriges förändrade säkerhetspolitiska kontext efter Nato-anslutningen.
• Företag som tidigare haft hög innovationsstatus, såsom Northvolt och Tesla, faller kraftigt – en möjlig indikator på att allmänhetens förtroende inte bara handlar om teknikframgångar utan även om hållbarhets- och arbetsmiljöfrågor.

Folkhälsomyndigheten (FHM) är Sveriges centrala kunskapsmyndighet för folkhälsa och arbetar för att skydda och främja befolkningens hälsa. Myndigheten grundades 2014 genom en sammanslagning av Statens folkhälsoinstitut och Smittskyddsinstitutet. Den baserar sina råd och åtgärder på svensk och internationell forskning och ansvarar för att följa, analysera och rapportera folkhälsans utveckling. FHM är även värd för Nordens enda BSL-4-laboratorium, vilket möjliggör forskning på de mest allvarliga smittsamma sjukdomarna.

Så påverkades folkhälsan – Folkhälsomyndigheten covid

Under covid-19-pandemin hade Folkhälsomyndigheten det övergripande ansvaret för smittskyddet och för att ge råd till allmänhet, regioner och regering. Forskning från Stockholms universitet har visat att covid-vaccinationerna under 2021 kan ha räddat cirka 31 500 liv i Sverige. FHM:s rapporter beskriver även hur pandemin påverkade levnadsvanor, psykisk hälsa, fysisk aktivitet och ojämlikheter i hälsa. Ett av fynden var att suicidtalen inte ökade i pandemins första skede, trots omfattande sociala begränsningar.

Folkhälsomyndigheten kartlägger skärmtidens hälsoeffekter

FHM har tillsammans med Mediemyndigheten sammanställt omfattande kunskapsöversikter om hur skärmtid påverkar barn och unga. Forskningen visar tydliga samband mellan hög skärmtid och försämrad sömn, nedstämdhet, kroppsmissnöje och ibland fysisk ohälsa som huvudvärk, ryggvärk och övervikt. Särskilt riskfyllt är skärmanvändning sent på kvällen eller när mobiltelefon finns i sovrummet. Barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, som ADHD, löper större risk för problematisk skärmanvändning.

Folkhälsomyndigheten skärmtid

• 0–2 år: ingen skärmtid alls, fokus på interaktion och lek.
• 2–5 år: högst 1 timme per dag, helst tillsammans med vuxen.
• 6–12 år: 1–2 timmar per dag, föräldrakontroll av innehåll.
• 13–18 år: 2–3 timmar per dag och reflektion kring balans och välmående.
  FHM betonar att skärmar bör undvikas 30–60 minuter före läggdags och att de helst inte ska finnas i sovrummet. Rekommendationerna bygger på forskning, enkäter och dialoger med målgrupper och experter.

Svensk forskning som grund för FHM:s beslut

Myndighetens folkhälsoarbete stöds av data från både nationella studier och internationella samarbeten. De använder verktyg som Folkhälsodata och FolkhälsoStudio för att analysera trender inom psykisk hälsa, smittspridning och livsstilsfaktorer. Exempel på aktuella forskningsområden:

• Matmiljö: hur livsmedelsutbud och omgivning påverkar matval och hälsa.
• Äldre hbtq-personers hälsa: kartläggning av livsvillkor och kunskapsluckor.
• Ensamhet: analyser som visar att äldre, unga, ensamstående och personer med funktionsnedsättningar är mest utsatta.

Intressant fakta om Folkhälsomyndighetens forskning

• FHM har ett av få europeiska BSL-4-labb, avgörande för forskning på högpatogena virus.
• Myndigheten styrde Sveriges vaccinationskampanj mot covid-19 och var först i Norden att starta massvaccination i december 2020.
• Pandemin ledde till minskad fysisk aktivitet i befolkningen, men suicidtalen förblev stabila.
• Flickor påverkas mer än pojkar av hög skärmtid när det gäller sömnproblem och psykisk ohälsa.
• FHM:s arbete med skärmtidsfrågan är internationellt uppmärksammat för sin kombination av vetenskapligt underlag och konkreta åldersanpassade råd.
• Under covid-19-pandemin visade svensk forskning att vaccineringen kan ha räddat cirka 31 500 liv i Sverige under 2021.
• Myndigheten har analyserat hur pandemin påverkade levnadsvanor, psykisk hälsa och sociala ojämlikheter – med slutsatsen att de mest utsatta drabbades hårdast.
• FHM har tagit fram detaljerade rekommendationer om skärmtid för barn och unga, baserat på forskning och dialoger med målgruppen.
• Forskningsinsatser omfattar även områden som matmiljö, äldre hbtq-personers hälsa och ensamhetens påverkan på folkhälsan.

Folkhälsomyndighetens generaldirektör leder svensk folkhälsoforskning

Sedan den 3 oktober 2024 är Olivia Wigzell ordinarie generaldirektör för Folkhälsomyndigheten (FHM), efter att ha varit tillförordnad sedan 15 augusti samma år. Hennes mandatperiod är sex år och innebär ansvar för att driva myndighetens långsiktiga strategi, stärka folkhälsoarbetet i hela landet och säkra att myndighetens beslut vilar på aktuell svensk och internationell forskning. Wigzell kommer närmast från posten som generaldirektör på Socialstyrelsen och har en lång bakgrund inom vård och folkhälsofrågor.

FHM:s forskningsbaserade uppdrag och nationella roll

FHM är Sveriges nationella kunskapsmyndighet för folkhälsa. Myndigheten arbetar med att följa och analysera folkhälsans utveckling, sprida forskningsbaserad kunskap, samordna smittskydd och utveckla förebyggande insatser mot ohälsa. Beslutsunderlagen bygger på svenska studier, internationella forskningssamarbeten och myndighetens egna dataanalysverktyg som Folkhälsodata och FolkhälsoStudio. Myndigheten driver även Nordens enda BSL-4-laboratorium, vilket är avgörande för forskning om de mest allvarliga smittsamma sjukdomarna.

Folkhälsomyndigheten lediga jobb

FHM har återkommande rekryteringar inom områden som epidemiologi, mikrobiologi, IT-säkerhet, juridik, kommunikation och statistik. Aktuella annonser kan gälla roller som:

• Utredare inom vaccinationsområdet
• IT-säkerhetsspecialist
• Enhetschef och presschef
• Analytiker inom spel om pengar

Tjänsterna är placerade i Solna eller Östersund och annonseras via FHM:s webbplats, ReachMee och rekryteringssidor som Ledigajobb.se, Jobbsafari och Branschstegen.

Så söker du jobb hos FHM – steg för steg

1. Besök sidan Lediga jobb på folkhalsomyndigheten.se.
2. Välj aktuell tjänst och klicka på Ansök.
3. Fyll i personuppgifter, svara på urvalsfrågor och bifoga CV samt relevanta betyg/intyg.
4. Observera att FHM inte använder personligt brev – urvalsfrågorna ersätter detta.
5. Efter ansökningstidens slut görs urval, intervjuer bokas och återkoppling ges. Alla tillsättningar offentliggörs på myndighetens webbplats.

Folkhälsomyndigheten som arbetsplats

Myndigheten har cirka 630 medarbetare och strävar efter en inkluderande arbetsmiljö. De erbjuder flexibla arbetsformer och arbetar aktivt för jämställdhet och mångfald. Förtroendet för FHM är högt – i Förtroendebarometern 2023 hamnade de på fjärde plats bland svenska myndigheter, efter Försvarsmakten, Skatteverket och Säkerhetspolisen.

Sverige var mellan 1945 och 1972 mycket nära att utveckla en egen atombomb. Arbetet bedrevs under ledning av Försvarets forskningsanstalt (FOA), och även om riksdagen officiellt bara godkände skyddsforskning mot kärnvapen, utvecklades i praktiken ett parallellt vapensystemprogram. Forskningen kombinerade militär strategi, civil kärnteknik och avancerad materialvetenskap – med målet att göra Sverige självförsörjande på hela kedjan från uranbrytning till färdig kärnladdning.

Två hemliga program – S och L

Redan 1948 formaliserades två linjer:

• S-programmet – skyddsforskning, officiellt sanktionerat av riksdagen.
• L-programmet – vapenutveckling, inofficiellt drivet under täckmanteln av utökad skyddsforskning.

FOA:s planer visade att Sverige på cirka tio år kunde bygga en första bomb, följt av en kapacitet att producera upp till 100 taktiska kärnvapen inom en tioårsperiod. Detta krävde kontroll över hela produktionskedjan: uranbrytning i Ranstad, tungvattenproduktion, plutoniumframställning och utveckling av lämpliga leveranssystem som A 32 Lansen och senare Saab 37 Viggen.

1945–1949: Starten och de första planerna

• Augusti 1945 – Atombomberna över Hiroshima och Nagasaki väcker global uppmärksamhet. Sverige, som just gått ur andra världskriget, inser den strategiska betydelsen av kärnvapen.
• Hösten 1945 – Försvarets forskningsanstalt (FOA) får uppdrag att studera atomvapnens verkan och skydd mot dessa.
• 1947 – AB Atomenergi grundas för att utveckla civil kärnkraft, men även som potentiell teknisk plattform för militära tillämpningar.
• 1948 – FOA presenterar sin första rapport om möjligheten för Sverige att utveckla ett eget kärnvapen inom cirka tio år.

1950–1957: Uppbyggnad och teknisk förberedelse

• 1950–1955 – Uranfyndigheter undersöks, bland annat i Ranstad. Planer för tungvattenproduktion diskuteras med Norge.
• 1954 – USA:s och Sovjets växande arsenaler driver FOA att starta mer omfattande vapenstudier.
• 1955 – Planer tar form för två program:
  • S-programmet (skyddsforskning, officiellt tillåtet)
  • L-programmet (vapenutveckling, inofficiellt)
• 1956 – Sverige går med i det internationella atomenergisamarbetet “Atoms for Peace” men håller kvar möjligheten till egen vapenteknologi.
• 1957 – Flygvapnet börjar anpassa A 32 Lansen som potentiellt leveranssystem för taktiska kärnvapen.

1958–1962: Intensiv forskning och infrastrukturbygge

• 1958 – Riksdagen förbjuder officiellt militär kärnvapenforskning, men FOA fortsätter “utökad skyddsforskning” som täcker designstudier.
• 1959 – Planer godkänns för byggandet av Ågesta-reaktorn, som utformas så att den kan producera plutonium vid sidan av energi.
• 1960 – Plutoniumlaboratoriet i Ursvik börjar byggas för att kunna separera och analysera klyvbart material.
• 1962 – FOA slutför designstudier för en svensk taktisk atombomb avsedd att fällas från flyg.

1963–1965: Tekniskt genombrott och nästan färdig kapacitet

• 1963 – Ågesta-reaktorn startar, producerar både fjärrvärme och potentiellt vapenplutonium.
• 1964 – FOA rapporterar att en första bomb skulle kunna byggas inom 6–7 år med dåvarande resurser.
• 1965 – Flera källor anger att Sverige hade komponenter för en komplett kärnladdning redo, och endast behövde cirka sex månader extra för att färdigställa vapnet om politiskt beslut togs.

1966–1968: Politisk omsvängning och avtalsbindning

• 1966 – Regeringen beslutar att minska satsningen på kärnvapen till förmån för nya stridsflygplan och konventionellt försvar.
• 1967 – Internationella förhandlingar om icke-spridningsavtalet (NPT) pågår; FOA får order att stoppa all planering för färdigställande av vapen.
• 1968 – Sverige undertecknar NPT, vilket juridiskt binder landet att inte utveckla kärnvapen.

1969–1972: Avveckling

• 1969 – Marviken-reaktorn, som var tänkt att bli central för plutoniumproduktion, avbryts innan den tas i drift.
• 1970–1971 – De sista vapentekniska studierna vid FOA avslutas och omvandlas till nedrustnings- och skyddsforskning.
• 1972 – Plutoniumlaboratoriet i Ursvik stängs. All militär kärnvapenforskning i Sverige upphör.

Efterspel och internationell roll

• Efter 1972 omvandlas den svenska kärnvapenkompetensen till expertis inom nedrustning. Sverige blir en framträdande röst inom FN och internationella förhandlingar, bland annat genom Hans Blix.
• FOA:s tidigare forskning används för att stärka icke-spridningsavtal och tekniska inspektioner i andra länder.

Grunddesign och val av klyvbart material

FOA:s planerade laddning var en implosionsbaserad plutoniumbomb, med målsatt sprängkraft i spannet 5–50 kiloton.

• Val av plutonium berodde på att Sverige satsade på inhemsk plutoniumproduktion i tungvattenreaktorer (Ågesta, planerade Marviken).
• Uran-235 avfärdades tidigt som huvudväg på grund av de höga kostnaderna och politiska riskerna med att bygga anrikningsanläggning.
• Plutoniumet skulle produceras i reaktorns bränslestavar, kylas, transporteras till en återupparbetningsanläggning och där separeras kemiskt i “hot cells”.

Konstruktion – implosionsprincipen

Implosionsdesignen byggde på sfäriskt symmetrisk kompression av plutoniumkärnan med hjälp av en mantel av högexplosiva sprängämnen.

• Spränglinser: avancerade geometrier av sprängämne med olika detonationshastighet för att forma den sfäriska tryckvågen.
• Tamper/reflector: troligtvis en mantel av uran-238 eller beryllium som höll kvar neutroner och fördröjde expansionen, vilket ökade verkningsgraden.
• Initieringssystem: en neutronkälla (troligen polonium-beryllium) som avfyrade en kontrollerad neutronpuls vid maximal kompression.

Kritisk massa och optimering

• Tidiga FOA-studier överskattade plutoniumbehovet (20–50 kg per bomb).
• Med förbättrade implosionslinser bedömdes 5–10 kg plutonium tillräckligt för fullständig kedjereaktion.
• Den lägre plutoniummängden innebar mindre laddningsmassa och enklare integration i flygburna vapen.

Sprängkraft och användningsprofil

• Sprängkraft: 5–50 kt, anpassad för taktisk användning mot fientliga invasionsstyrkor.
• Användning: främst luftbrisader för att skapa maximal tryck- och värmeverkan över ett större område, alternativt markbrisader mot specifika mål.
• Leveranssystem:
  • Flygplan A 32 Lansen och senare A 37 Viggen.
  • Diskussioner om ubåtsburna torpeder och markbaserade robotar i studieform.

Bränslecykel och självförsörjning

För att garantera att Sverige kunde bygga och underhålla en vapenarsenal utan extern kontroll planerades hela bränslecykeln nationellt:

1. Uranbrytning i Ranstad.
2. Tungvatten från Norge eller egenproduktion i Ljungaverk.
3. Plutoniumproduktion i Ågesta och senare Marviken.
4. Återupparbetning och plutoniumseparation i Ursvik.

Reaktorernas roll

• Ågesta (R3): första produktionsreaktorn, gav fjärrvärme och plutonium i liten skala.
• Marviken (R4): tungvattenmodererad, designad för högre plutoniumutbyte, avbröts innan den kunde tas i drift.

Säkerhets- och säkringssystem

• Troliga dubbel- och trippelsäkringar för att förhindra oavsiktlig detonation.
• Mekaniska säkringar, elektriska brytare och armeringssekvenser som bara kunde aktiveras i rätt leveransmiljö.

Planerad produktionsvolym och kostnad

• Målsättning: ca 100 laddningar på tio år.
• Kostnad: 1,1–2,0 miljarder SEK (1960-tals priser), motsvarande 2,7–5 % av försvarsbudgeten.
• Ledtid från politiskt beslut till första färdiga vapen: ca 5,5–7 år beroende på tillgång till tungvatten och plutonium.

Reaktorerna som skulle ge vapenkraft

Två reaktorer var centrala:

• Ågesta (drift 1963) – en kombinerad kraftvärmereaktor och potentiell plutoniumproducent.
• Marviken – planerad för större plutoniumproduktion, men avbröts innan den bränslebelades.

Dessutom byggdes ett plutoniumlaboratorium i Ursvik för separation och hantering av kärnmaterial. Mellan 1945 och 1968 hade FOA tillgång till uppemot 600 gram plutonium och 20 kg uran för forskning, vilket gav landet en latent förmåga att snabbt färdigställa ett kärnvapen om beslut togs.

Internationellt tryck och strategiska vägval

USA följde noga Sveriges program. Genom att sänka priset på anrikat uran-235 minskade man incitamentet att utveckla en egen anrikningskapacitet. Internationella avtal och diplomatiskt tryck, kombinerat med kostnader och opinionsskiften, bidrog till att planerna började avvecklas.

Stödet i opinionen sjönk från cirka 40 % 1957 till runt 21 % 1961, mycket tack vare aktivistgrupper som AMSA (Aktivistgruppen mot svensk atombomb). Regeringen valde också att prioritera flygplansutveckling och konventionellt försvar framför kärnvapen.

Vändpunkten – från vapenkapacitet till nedrustning

1968 undertecknade Sverige icke-spridningsavtalet (NPT), vilket juridiskt band landet från att utveckla kärnvapen. 1972 stängde FOA plutoniumlaboratoriet i Ursvik och all kvarvarande militär kärnvapenforskning avslutades. Istället blev Sverige en framträdande aktör inom internationell nedrustning, med experter från FOA-tiden som bidrog i FN-insatser och förhandlingar.

Tekniska och strategiska detaljer som formade programmet

• Plutoniumbehovet överskattades initialt till 20–50 kg per bomb, men senare forskning visade att 5–10 kg räckte – vilket innebar att programmet hade kunnat nå målet snabbare än beräknat.
• Leveranssystem utformades som taktiska kärnvapen, avsedda att fällas av svenska flygplan mot invasionsstyrkor, snarare än som strategiska stadsmål.
• Forskningens dubbla natur möjliggjorde att teknisk kunskap för militär kärnvapentillverkning kunde inhämtas inom ramarna för civil kärnenergiverksamhet, särskilt via AB Atomenergi.
• Internationella kontakter och försörjningskedjor, bland annat tungvatten från Norge, var en nödvändig del av infrastrukturen, men dessa relationer påverkades av diplomatiska förhandlingar och exportrestriktioner.

Redan 1928 i Stockholm grundades den internationella strålskyddskommissionen ICRP, där svenske fysikern Rolf Sievert blev en centralgestalt. Hans arbete på Radiumhemmet och Karolinska institutet lade grunden för modern strålskyddsforskning. Enheten ”sievert” (Sv) som används för att mäta stråldos är uppkallad efter honom, vilket visar Sveriges starka inflytande på hela det globala strålskyddsarbetet.

Nationell samordning genom NKSSF

Nationalkommittén för strålskyddsforskning (NKSSF), inrättad 1963 under Kungl. Vetenskapsakademien, samlar svenska experter inom medicin, fysik, biologi och teknik för att ge vetenskapliga råd om både joniserande och icke-joniserande strålning. Kommittén är ett viktigt remissorgan och fungerar som länk mellan forskning och myndighetsbeslut.

Strålsäkerhetsmyndighetens forskningsprojekt

Sedan 1992 har Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) finansierat omfattande forskning kring svåra reaktorolyckor, inklusive härdsmältor. Projekten APRI vid KTH och Chalmers har tagit fram modeller för hur reaktorinneslutningar kan hålla vid extrema påfrestningar. Myndigheten är även aktiv i EU-projekt som RadoNorm, där Stockholms universitet undersöker radonexponering och kombinationseffekter mellan olika typer av strålning.

Universitetens spetsforskning om strålning

• Lunds universitet – Medicinsk strålningsfysik utvecklar nya metoder inom diagnostik och terapi med joniserande strålning, arbetar med strålskydd för både patienter och personal samt utvecklar beredskapsplaner vid strålningsolyckor.
• Göteborgs universitet – Omgivningsradiologi kartlägger radioaktiva ämnen i miljö och livsmedel, utvecklar mätmetoder och gör helkroppsmätningar vid misstänkt intern kontaminering.
• Stockholms universitet – Biologiska effekter av låga doser leds av professor Andrzej Wojcik. Forskningen visar att kombinerad exponering av alfa- och gammastrålning kan ge större biologisk skada än summan av var och en, vilket utmanar nuvarande riskbedömningar.

Innovativ stråldosmätning med hushållssalt

En forskargrupp vid Lunds universitet, ledd av doktoranden Lovisa Waldner, har visat att vanligt bordssalt kan fungera som en effektiv och billig dosimeter. Med optiskt stimulerad luminiscens (OSL) kan saltpellets registrera även mycket låga stråldoser och behålla en stabil signal över lång tid. Metoden kan användas i både forskning och katastrofberedskap.

Stråldoser i det svenska samhället

En genomsnittlig svensk utsätts för cirka 5 mSv per år. Av detta kommer runt 1 mSv från naturlig bakgrundsstrålning, som varierar beroende på berggrund och höjd över havet. Flygpersonal kan få upp till 6 mSv/år på grund av kosmisk strålning, medan vissa yrkesgrupper inom gruvdrift och kärnkraft kan exponeras för betydligt högre nivåer.

Svensk forskning om kombinationseffekter och riskbedömning

Nya studier från Stockholms universitet visar att kombinationseffekter mellan olika typer av joniserande strålning är mer komplexa än tidigare trott. Resultaten kan komma att påverka framtida gränsvärden och skyddsåtgärder, både i Sverige och internationellt.

1895 – Röntgenstrålningens upptäckt

Wilhelm Conrad Röntgen upptäcker röntgenstrålningen. Nyheten når snabbt Sverige och blir startskottet för medicinsk och teknisk användning av joniserande strålning.

1896 – De första strålskyddsriktlinjerna

Bara månader efter upptäckten av röntgenstrålning publiceras internationella rekommendationer för strålsäkerhet – Sverige följer utvecklingen noga och tidiga sjukhus inför skyddsåtgärder.

1928 – Internationella strålskyddskommissionen (ICRP) grundas i Stockholm

Stockholm står värd för bildandet av ICRP. Svenska fysikern Rolf Sievert blir en av huvudpersonerna och lägger grunden till dagens globala strålskyddsnormer.

1929 – Biologisk strålningsforskning vid Radiumhemmet

Rolf Sievert anställer biologen Arne Forsberg för att studera biologiska effekter av strålning. Detta markerar starten för systematiska svenska studier av strålskador.

1940–1950-talet – Svensk strålningsfysik utvecklas

Sverige stärker sin forskning inom medicinsk fysik och strålskydd. Sievert-enheten (Sv) införs som internationell standard för att mäta stråldos.

1963 – Nationalkommittén för strålskyddsforskning (NKSSF) bildas

Under Kungl. Vetenskapsakademien inrättas NKSSF som tvärvetenskapligt råd och remissinstans för strålskyddsfrågor.

1970–1980-talet – Miljö- och hälsostudier

Forskningen breddas till att omfatta naturlig bakgrundsstrålning, radon i bostäder och effekter på miljö och livsmedel. Göteborgs universitet utvecklar avancerade mätmetoder för nedfall och intern kontaminering.

1986 – Tjernobylolyckan

Radioaktivt nedfall över Sverige leder till omfattande mätningar och forskning. Helkroppsmätningar och livsmedelskontroller införs i stor skala. Svenska forskare får en nyckelroll i internationella studier om långtidseffekter.

1992 – Strålsäkerhetsmyndighetens forskningsfinansiering startar

SSM börjar finansiera projekt om reaktorsäkerhet och härdsmältor, bland annat APRI-projekten vid KTH och Chalmers.

2000-talet – Radon och lågdosexponering

Stockholms universitet inleder banbrytande studier om hur alfa- och gammastrålning samverkar biologiskt, med resultat som utmanar tidigare riskbedömningar.

2020 – RadoNorm-projektet

Svenska forskare deltar i EU-projektet RadoNorm för att studera radonexponering och kombinationseffekter mellan olika typer av joniserande strålning.

2021 – Innovativ mätmetod med bordssalt

Lunds universitet visar att vanligt hushållssalt kan användas som billig och effektiv dosimeter via optiskt stimulerad luminiscens (OSL), vilket öppnar nya möjligheter för strålningsövervakning.

Idag – Tvärvetenskapliga satsningar

Svensk forskning om joniserande strålning bedrivs vid bland annat Lunds universitet, Göteborgs universitet och Stockholms universitet. Fokus ligger på medicinska tillämpningar, miljöövervakning, reaktorsäkerhet och förbättrade riskmodeller för låga doser.

Svenska forskare och Strålsäkerhetsmyndigheten varnar för att unga medvetet solar vid högt UV-index för att bli bruna snabbt, trots att måttet är skapat för hälsoskydd och inte för att maximera solbränna. En nationell enkät visar att cirka 65 % av unga bränner sig varje år – en siffra som varit stabil sedan 2019 och är betydligt högre än hos övriga befolkningen. Forskningen visar att risken för hudcancer, för tidigt åldrande och ögonskador ökar markant redan vid måttliga nivåer av UV-index.

Vad UV-index egentligen mäter och varför det togs fram i Sverige

UV-index är ett globalt standardiserat mått som anger styrkan på solens ultravioletta strålning som kan orsaka hudrodnad. Skalan är öppen, men i Sverige ligger toppnivåerna på sommaren oftast mellan 4 och 7. Vintertid är värdet oftast under 2, men kan nästan fördubblas om marken är täckt av snö på grund av reflektion. Syftet är att hjälpa människor att planera solskydd – inte att uppmuntra till solning.

UV-index och biologin bakom solbränna

Solbränna uppstår när hudens DNA skadas av främst UVB-strålning (280–315 nm), vilket triggar melaninproduktion som ett skydd. UVA-strålning (315–400 nm) tränger djupare ner i huden och bidrar till åldrande och rynkor. Svensk forskning betonar att solbränna är ett tecken på hudskada, inte på hälsa.

UV-index och den svenska sommaren – forskningsdata

• Vid UV-index 3–5 kan ljushyade personer börja bränna sig efter 20–30 minuter utan skydd.
• Vid UV-index 6–7 är risken för brännskador hög redan efter 10–15 minuter.
• Vid värden över 7, som sällan förekommer i Sverige men är möjliga vid klara sommardagar i södra landet, krävs extra högt solskydd.

Svensk forskning om UV-index och unga solvanor

Strålsäkerhetsmyndighetens mätningar visar att unga tenderar att använda appar och vädertjänster för att se när UV-index är som högst, i syfte att få färg snabbare. Detta beteende är tvärtemot rekommendationerna och ökar exponeringen för skadlig strålning. Myndigheten driver kampanjer som “Tänk på solen” och utbildar skolungdomar om riskerna.

Myndigheternas riktlinjer vid högt UV-index

• UV-index 0–2: Minimal risk – solskydd behövs oftast inte.
• UV-index 3–5: Måttlig risk – använd solskyddsfaktor (SPF) 30+, hatt och solglasögon.
• UV-index 6–7: Hög risk – undvik solen mitt på dagen och använd heltäckande skydd.
• UV-index 8+: Mycket hög risk – vistas i skugga och skydda huden med kläder, hatt, solglasögon och SPF 50+.

Intressanta fakta om UV-index från svensk forskning

• Snötäckt mark kan reflektera upp till 80 % av UV-strålningen och därmed öka den effektiva exponeringen trots lågt UV-index.
• Vatten reflekterar upp till 10–20 %, vilket gör att man kan bränna sig både av direkt och reflekterad strålning vid bad.
• I Sverige är UV-index som högst mellan kl. 11 och 15 under sommaren, särskilt i juli.

Tid till solbränna och rekommenderat skydd – baserat på svensk forskning

UV-index	Risknivå	Tid till solbränna för ljushyad	Tid till solbränna för mörkhyad	Rekommenderat skydd	Särskilda svenska förhållanden
0–2	Minimal	> 60 min	> 90 min	Solskydd behövs normalt inte. Solglasögon vid snö eller vatten.	Vanligt vintertid i hela Sverige. Kan öka till ~4 vid snöreflektion.
3–5	Måttlig	20–30 min	45–60 min	SPF 30+, hatt, solglasögon. Sök skugga mitt på dagen.	Vanligt vår och sommar i Sverige, särskilt i maj–juni.
6–7	Hög	10–15 min	30–45 min	SPF 30–50, heltäckande kläder, undvik solen kl. 11–15.	Förekommer vid klara sommardagar, främst i södra Sverige.
8–10	Mycket hög	< 10 min	20–30 min	SPF 50+, skugga, heltäckande skydd. Undvik sol mitt på dagen.	Mycket ovanligt i Sverige, men möjligt vid kombination av klar himmel + snöreflektion eller utlandsresor.
11+	Extrem	< 5 min	15–20 min	SPF 50+, skugga, solhatt, långärmat och solglasögon med UV-skydd.	Förekommer inte naturligt i Sverige utan endast på höga höjder eller tropikerna.