Kategori: Life Science

Svensk forskning och officiell statistik visar att konsumtionen av kött i Sverige ligger på cirka 40,3 kilo rå vikt per person och år, vilket motsvarar ungefär 775 gram kött per vecka. Detta inkluderar både rött kött, charkprodukter och fågel. Siffran bygger på så kallad rå vikt, där även ben, senor och delar som inte alltid äts är inräknade. När köttet tillagas eller rensas bort från ben och fett minskar vikten, vilket innebär att den faktiska mängden kött på tallriken är lägre än siffrorna antyder.

Rå vikt kontra tillagad mängd

Begreppet rå vikt är centralt i forskningen eftersom det används i både produktion och konsumtionsstatistik. Jordbruksverkets beräkningar visar att efter tillagning och borttagning av ben landar den verkliga konsumtionen ofta på 50–55 kilo per person och år. Skillnaden mellan dessa siffror är viktig i både kost- och hälsodiskussioner, eftersom det är den tillagade mängden vi faktiskt får i oss.

Rekommendationer och verklighet – rött kött och chark

Livsmedelsverket rekommenderar att vuxna konsumerar max 350 gram rött kött och chark per vecka i tillagad mängd. Detta råd grundas på omfattande forskning om sambandet mellan hög köttkonsumtion och ökad risk för sjukdomar som cancer i tjock- och ändtarm, hjärt- och kärlsjukdomar, stroke och typ 2-diabetes.

Trots detta visar forskning att endast knappt en tredjedel av Sveriges vuxna håller sig under denna nivå. För många ligger konsumtionen alltså långt över de hälsomässigt hållbara gränserna.

Detaljerad fördelning per köttslag

Forskningen och statistik från Svenskt Kött visar en tydlig uppdelning i svenskarnas köttkonsumtion per vecka:

• Griskött: ca 263 gram per person
• Nötkött: ca 214 gram per person
• Lammkött: ca 14 gram per person
• Kyckling och annan fågel: andelen har ökat kraftigt de senaste decennierna och närmar sig nu samma nivå som griskött.

Det är tydligt att rött kött fortfarande dominerar, även om kycklingkonsumtionen har ökat markant.

Forskning om hälsovinster vid minskad köttkonsumtion

Livsmedelsverket har genomfört konsekvensanalyser av vad som händer om fler svenskar följer råden. Om ytterligare 30 procent av befolkningen minskar sitt intag till högst 350 gram rött kött och chark per vecka skulle medelkonsumtionen minska med cirka 37 gram rött kött och 11 gram chark per vecka. Detta skulle i sin tur kunna leda till att cirka 1 000 cancerfall och 4 300 sjukdomsfall undviks årligen.

Om hela Sveriges befolkning följde kostrådet fullt ut uppskattar forskningen att omkring 1 600 dödsfall per år skulle kunna förebyggas.

Import kontra svenskt kött

En intressant aspekt i forskningen är skillnaden mellan köttets ursprung. Under 2024 kom ungefär 56,8 procent av nötköttet från svenska gårdar, medan 74,7 procent av lammköttet importerades. Denna fördelning är viktig för både miljö- och hållbarhetsforskningen, eftersom klimatpåverkan skiljer sig åt beroende på produktionssätt och ursprungsland.

Historiska perspektiv – från 85 kilo till dagens nivåer

Tidigare låg den svenska köttkonsumtionen på betydligt högre nivåer. En studie visade att svenskar i början av 2000-talet konsumerade runt 85 kilo kött per person och år (räknat i slaktvikt). Minskningen beror bland annat på ökad medvetenhet om klimatpåverkan, hälsorisker och en gradvis förändring i matvanor där växtbaserade alternativ blivit vanligare.

Forskningen om hur mycket kött per person vi äter visar en tydlig trend

Svensk forskning kring hur mycket kött vi äter per person visar en tydlig trend: konsumtionen är fortfarande hög i förhållande till de officiella hälsoråden, även om den minskat från historiskt höga nivåer. Skillnaderna mellan rå vikt, tillagad mängd, köttslag och ursprung gör att frågan är komplex. För att minska risker för både sjukdomar och miljöpåverkan pekar forskningen på att en övergång mot lägre köttkonsumtion, särskilt av rött kött och chark, skulle ge stora samhällsvinster.

Biologisk mångfald är den variation av livsformer som finns på jorden – från gener, arter och populationer till hela ekosystem. Den är avgörande för att naturen ska fungera och för att människan ska överleva. Mångfalden ger oss mat, läkemedel, pollinering, rent vatten, klimatanpassning och stabila ekosystem. Men över en miljon arter är nu hotade av utrotning, och ekosystem försvagas i takt med att den biologiska mångfalden minskar. Jordens biologiska mångfald har minskat med cirka 58 % sedan 1970, enligt globala rapporter.

Vad är biologisk mångfald?

Biologisk mångfald omfattar tre nivåer:

• Genetisk mångfald – skillnader inom en art, exempelvis olika rissorter eller variationer hos människor.
• Artmångfald – antalet olika arter i ett område, t.ex. blommor, svampar, fiskar, däggdjur och insekter.
• Ekosystemmångfald – variationen mellan olika livsmiljöer såsom skogar, våtmarker, sjöar, hav, fjäll och betesmarker.

Den biologiska mångfalden är inte bara en fråga om att ”rädda utrotningshotade djur”. Den är en förutsättning för fungerande natur, hälsa och ekonomi. Utan biologisk mångfald kollapsar ekosystem och därmed de ekosystemtjänster vi är beroende av.

Vad betyder biologisk mångfald för oss människor?

Biologisk mångfald bidrar till ekosystemtjänster – gratis tjänster som naturen levererar till samhället:

• Mat och råvaror: Fisk, spannmål, frukter, bär, ved, bomull, medicinalväxter.
• Ren luft och vatten: Våtmarker och skogar filtrerar vatten och binder luftföroreningar.
• Klimatreglering: Träd binder koldioxid. Ekosystem mildrar extremväder.
• Pollinering: Bin, fjärilar och andra insekter pollinerar grödor.
• Sjukdomsreglering: Fler arter minskar spridning av smittsamma sjukdomar.
• Kulturella värden: Naturen ger oss lugn, inspiration och rekreation.

Över 70 % av läkemedlen mot cancer är naturbaserade, och mer än 40 % av alla läkemedel kommer ursprungligen från naturen.

Ekosystem och biologisk mångfald

Ekosystem är helheter där levande organismer samspelar med varandra och med den icke-levande miljön: jord, vatten, luft, klimat. Ett ekosystem kan vara allt från en fjällsluttning till ett korallrev.

Hög biologisk mångfald i ett ekosystem gör det mer motståndskraftigt. Om t.ex. en insekt dör ut, kan en annan art fylla dess roll. Men om mångfalden minskar kraftigt – som i monokulturer eller överfiskade hav – blir systemen sköra.

Exempel på artrika ekosystem:

• Tropiska regnskogar – mindre än 10 % av jordens yta men innehåller över 50 % av alla arter.
• Korallrev – Coral Triangle i Stilla havet har 76 % av världens korallarter på bara 1,6 % av havsytan.
• Nordiska skogar och våtmarker – värdefulla för hotade arter som lavskrika, järpe, groddjur och många mossor och lavar.

Hoten mot biologisk mångfald är skapade av människan

Biologisk mångfald minskar i snabb takt. De främsta orsakerna är:

• Förlust av livsmiljöer – skogar huggs ned, våtmarker torrläggs, korallrev förstörs.
• Överexploatering – överfiske, jakt, skogsbruk, överbete och skövling.
• Klimatförändringar – förändrar temperaturer och nederbörd vilket påverkar artutbredning.
• Föroreningar – kemikalier, plast, kväve och fosfor skadar känsliga arter.
• Invasiva arter – främmande arter konkurrerar ut inhemska.
• Jord- och vattenbruk – står för ca 90 % av tropisk avskogning.

Utan åtgärder kan vi förlora ekosystemtjänster värda tusentals miljarder kronor per år – med konsekvenser för matproduktion, hälsa, klimat och ekonomi.

Biologisk mångfald i kronor och ören: ekonomins beroende

Naturens gratis arbete – ekosystemtjänster – har ett uppskattat värde på 125 biljoner dollar per år globalt.
Exempel:

• Pollineringens värde för jordbruket globalt: ca 235–577 miljarder USD/år.
• Havens matförsörjning ger försörjning till 3 miljarder människor.
• Förlust av arter hotar överlevnad av hela näringskedjor – med ekonomiska kedjereaktioner.

Rapporter från IPBES och FN varnar för att 1 miljon arter riskerar att utrotas under de kommande årtiondena.

Återställning av ekosystem är nyckeln till framtiden

FN:s decennium för ekosystemrestaurering (2021–2030) har som mål att återställa 350 miljoner hektar ekosystem – vilket kan:

• ta upp 13–26 gigaton CO₂
• ge 9 biljoner USD i ekosystemtjänster
• skapa arbetstillfällen och förbättra folkhälsan

Exempel på återställning:

• Återskapa våtmarker för att förbättra vattenkvalitet
• Rewilding – återinföra försvunna arter i landskap
• Regenerativt jordbruk – bygger jordhälsa och ökar biologisk mångfald

Sverige har också ansvar: enligt EU:s naturrestaureringsförordning ska medlemsländer återställa minst 20 % av förstörda ekosystem till 2030.

Vad kan göras? Så skyddas den biologiska mångfalden

• Bevara och återställ livsmiljöer
• Skydda 30 % av jordens yta och hav till 2030
• Ställa om jord- och skogsbruket till hållbara metoder
• Införa grön infrastruktur i städer
• Bekämpa invasiva arter
• Använda ekonomiska styrmedel: ekosystemtjänster som del av BNP

Biologisk mångfald är inte en lyx – det är en livsnödvändighet. När mångfalden minskar hotas hela grunden för vår existens. Därför är bevarandet av ekosystemens rika liv vår tids mest avgörande uppgift.

Det finns ingen vetenskapligt erkänd metod för att ”detoxa” bort kortisol. Enligt svensk medicinsk och fysiologisk forskning är påståenden om ”cortisol detox” vilseledande, eftersom kortisol inte är ett gift som behöver avgiftas, utan ett livsviktigt hormon som kroppen reglerar själv – dygnet runt.

Kortisol är kroppens stressmotor – inte något du kan spola ut

Kortisol produceras i binjurarna och är ett så kallat glukokortikoid-hormon som styr metabolism, immunfunktion, blodtryck och vår biologiska stressreaktion (HPA-axeln: hypotalamus–hypofys–binjure). Kortisolnivåerna varierar naturligt över dygnet i en rytm som kallas cirkadisk rytm – högst på morgonen och lägst på natten.

Forskare vid bland annat Karolinska Institutet och Umeå Universitet har studerat hur olika livsstilsfaktorer påverkar denna rytm, men ingen forskning har visat att du kan avgifta dig från kortisol.

”Cortisol detox”: En pseudovetenskaplig trend

Begreppet ”cortisol detox” förekommer ofta i sociala medier, på wellness-bloggar och bland alternativmedicinska utövare. Det som ofta föreslås är drastiska dieter, örtteer, bastu, fasta eller specifika kosttillskott.

Men enligt en genomgång av forskningsläget från bland andra SBU (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering) finns inget stöd för att dessa metoder skulle sänka kortisolnivåerna på ett meningsfullt eller långsiktigt sätt. Tvärtom kan t.ex. hård fasta eller överdriven träning faktiskt öka kortisolproduktionen.

Vad svensk forskning visar fungerar för att påverka kortisolnivåerna

Flera välgjorda svenska studier har istället visat att vissa faktorer faktiskt kan balansera kroppens kortisolproduktion, utan att ”avgifta” något. Här är vad som har visat effekt:

• Sömnkvalitet: Enligt forskning från Uppsala universitet leder sömnbrist till kroniskt förhöjda kortisolnivåer, särskilt under natten och morgonen.
• Träning – men inte för mycket: Måttlig fysisk aktivitet sänker baslinjen för kortisol på sikt. Däremot ökar kortisol temporärt under och efter träning.
• Andningsövningar och meditation: Mindfulnessbaserade program har i flera svenska studier visat sig minska både upplevd stress och mätbara kortisolnivåer i saliv.
• Kognitiv beteendeterapi (KBT): Terapeutiska metoder som används inom svensk psykiatri har visat sig påverka HPA-axeln och minska stressnivåer.
• Socialt stöd och relationer: Forskning från Lunds universitet visar att trygga sociala relationer dämpar kortisolpåslag vid stress.

Adaptogener som ashwagandha – svensk forskning avvaktande

Adaptogena örter som ashwagandha och rhodiola saluförs ofta som naturliga kortisolreglerare. Viss internationell forskning visar mild effekt, men enligt Livsmedelsverket och svenska läkemedelsforskare saknas tillräckligt bevisläge. Preparaten är inte godkända som läkemedel och effekten varierar stort mellan studier.

Så mäts kortisol – och varför det spelar roll

Svenska forskare använder ofta salivkortisol, dygnsurin eller blodprover för att mäta nivåer. Men det finns stora individuella skillnader och mätvärden påverkas av faktorer som:

• Tidpunkt på dagen
• Sömn
• Koffeinintag
• Psykologisk stress

Många kommersiella detox-program saknar helt mätbara före- och efterdata.

När kortisol faktiskt är farligt – och behandlingskrävande

Svensk sjukvård behandlar vissa sällsynta tillstånd som orsakar onormalt höga kortisolnivåer, exempelvis:

• Cushings syndrom: Orsakas av tumörer i binjurarna eller hypofysen – behandlas med kirurgi eller medicin.
• Depression och PTSD: Psykiatriska tillstånd som kan ge förhöjt kortisol – behandlas med terapi och läkemedel.
• Kronisk stress och utmattningssyndrom: Erkänt inom svensk primärvård. Behandling sker ofta inom multimodal rehabilitering.

I dessa fall sker ingen ”detox”, utan medicinskt underbyggd behandling.

Slutsats från forskningsläget: Kortisol är inget du avgiftar – det är något du balanserar

Det finns ingen vetenskapligt förankrad detox för kortisol, men svensk forskning visar tydligt att livsstilsförändringar som förbättrar sömn, minskar psykisk stress och ökar återhämtning har en mätbar effekt på kroppens stresshormonbalans. ”Cortisol detox” är en myt – men du kan påverka dina nivåer, långsiktigt och naturligt.

Alkoholdemens, även kallat alkoholrelaterad demens eller Wernicke-Korsakoffs syndrom, är ett allvarligt och ofta förbisett tillstånd. I Sverige tros tusentals individer leva med diagnosen – eller med symptom som aldrig blir korrekt identifierade. Forskningen visar att alkoholmissbruk kan leda till bestående hjärnskador, särskilt när det kombineras med dålig näringstillförsel och brist på vitamin B1 (tiamin).

Vad är alkoholdemens? En neurodegenerativ konsekvens av långvarigt alkoholbruk

Tillståndet omfattar försämrade kognitiva funktioner, minnesförlust, personlighetsförändringar och svårigheter att planera och utföra vardagliga uppgifter. Forskarna särskiljer alkoholdemens från annan demens genom att betona den direkta kopplingen till långvarigt alkoholintag och/eller tiaminbrist.

Svenska studier kartlägger kopplingen mellan alkohol och hjärnskador

Enligt Karolinska Institutet och Umeå universitet finns ett tydligt samband mellan kronisk alkoholkonsumtion och strukturella förändringar i hjärnan, särskilt i hippocampus och frontalloben. I en longitudinell svensk studie på alkoholister över 20 år visade hjärnavbildning omfattande atrofi – minskad hjärnvolym – även hos patienter som varit nyktra i över ett decennium.

Forskare varnar för underrapportering – tusentals fall kan vara oupptäckta

Socialstyrelsens statistik visar att endast ett fåtal hundra personer per år får diagnosen alkoholdemens i Sverige – men mörkertalet bedöms vara stort. En studie från Lunds universitet 2023 uppskattade att så många som 10 000–15 000 svenskar kan ha alkoholrelaterad kognitiv svikt utan formell diagnos.

Wernicke-Korsakoff: den mest kända formen av alkoholdemens

Wernicke-Korsakoffs syndrom består av två faser: Wernickes encefalopati (akut fas) med förvirring, ögonsymtom och balansproblem, följt av Korsakoffs syndrom med grav minnesstörning och konfabulering (att fylla i minnesluckor med påhittade berättelser). Behandlingen är akut tillförsel av tiamin intravenöst – men kräver snabb insats.

Alkoholkonsumtion i Sverige: nedgång bland unga men ökning bland äldre

Folkhälsomyndighetens undersökningar visar att medan ungdomars alkoholkonsumtion minskat de senaste 20 åren, har konsumtionen bland äldre ökat. Det gäller särskilt kvinnor över 65, en grupp där alkoholdemens nu blir ett växande forskningsintresse.

Sambandet mellan tiaminbrist och alkoholkonsumtion kartläggs i Sverige

Alkohol stör upptaget, lagringen och omsättningen av tiamin – en vitamin som är avgörande för hjärnans energiförsörjning. Svensk forskning inom klinisk nutrition, bland annat vid Sahlgrenska akademin, visar att tiaminbrist är utbredd bland personer med alkoholberoende – även de som inte är undernärda.

Bristen på diagnostiska riktlinjer försvårar tidig upptäckt

Det finns idag inga svenska standardiserade riktlinjer för att diagnosticera alkoholdemens, till skillnad från exempelvis Alzheimers sjukdom. Forskare efterlyser screening för tiaminbrist och strukturerad neuropsykologisk testning vid alkoholberoende och misstänkt kognitiv svikt.

Minnesträning, stöd och näring – en del av behandlingsmodellen

Forskning från Göteborgs universitet visar att personer med alkoholdemens kan förbättras något kognitivt genom rehabilitering, struktur i vardagen, näringstillskott och socialt stöd. Helt reversibelt är tillståndet dock sällan – vilket gör förebyggande insatser desto viktigare.

Sjukvården saknar ofta kunskap – missas i primärvården

Många patienter söker hjälp för ”trötthet”, ”minnesproblem” eller ”nedstämdhet”, men får inte rätt diagnos. Läkare i primärvården har sällan utbildning om alkoholrelaterade kognitiva sjukdomar, enligt en rapport från Socialstyrelsen 2022.

Alkoholdemens bland hemlösa – en osynlig epidemi

I Stockholms län har forskare och socialarbetare uppmärksammat att många långvarigt hemlösa uppvisar tydliga tecken på alkoholdemens. En kartläggning från 2021 visar att över 40 % av långtidshemlösa över 50 år hade tecken på kognitiv svikt kopplat till alkohol.

Forskning efterfrågar bredare begrepp – ”alkoholrelaterad neurokognitiv sjukdom”

Istället för ”alkoholdemens” föreslår flera svenska forskare att man bör tala om ett spektrum: från mildare kognitiv svikt till grav demens – på samma sätt som vid Alzheimers sjukdom. Detta för att undvika stigmatisering och för att bättre anpassa behandling.

Stigmatiseringen bromsar forskningsfinansiering

Forskare påpekar att alkoholdemens hamnar i skärningspunkten mellan beroendevård, neurologi och psykiatri – vilket gör att den ofta faller mellan stolarna. Få forskningsmedel tilldelas området, trots att samhällskostnaderna är mycket höga.

Alkoholdemens ökar dödligheten – men ofta indirekt

Många med alkoholdemens dör inte av själva hjärnskadan, utan av följdsjukdomar som fallolyckor, infektioner, levercirros eller undernäring. Statistiska centralbyrån rapporterar att alkoholdemens sällan anges som dödsorsak, trots att det bidragit.

Social isolering – en förvärrande faktor

Svensk forskning visar att socialt stöd kan bromsa kognitiv nedgång. För personer med alkoholdemens är isolering ett stort problem, särskilt när skam och stigma gör att de undviker kontakt med vård och anhöriga.

Ett förbättrat vårdprogram kräver samarbete

Flera projekt drivs nu i samverkan mellan kommun, region och universitet för att utveckla nya vårdmodeller. Bland annat testas mobilteam med specialister som söker upp patienter i deras hemmiljö – något som visat goda resultat i pilotstudier i Västra Götaland.

Tidiga symptom att känna igen

De första tecknen kan vara subtila: glömska, sämre initiativförmåga, lättirritation, eller slarv med hygien och mat. Närstående är ofta först att reagera, men sjukdomen kan vara svår att särskilja från andra psykiska tillstånd.

Riskfaktorer i fokus för förebyggande forskning

Förutom hög alkoholkonsumtion pekas även depression, dålig kost, låg utbildningsnivå och ensamhet ut som riskfaktorer. Forskare vid KI undersöker hur dessa samverkar med genetiska predispositioner.

Nya biomarkörer under utveckling

Forskare vid Uppsala universitet utvecklar just nu metoder för att upptäcka alkoholdemens genom blodprov. Tanken är att hitta biomarkörer för tiaminbrist och inflammation i hjärnan, vilket skulle möjliggöra tidigare upptäckt.

Alkoholens påverkan på myelin och nervbanor

Utöver påverkan på hjärnans grå substans, har svensk forskning visat att alkohol också bryter ner myelinet – det skyddande lagret kring nervbanor. Detta försämrar signalöverföring och påverkar motorik och kognition.

Behov av nationell strategi och folkupplysning

Experter efterlyser ett nationellt kunskapslyft kring alkoholens hjärnpåverkan. Enligt en enkät från 2023 visste endast 12 % av svenskar att långvarigt alkoholintag kan orsaka demensliknande symptom – ett kunskapsgap som kan få allvarliga följder.