De digitala hjälpmedlen och nya arbetssätten ökar i vården, men  det saknas viktig samordning och lagstiftning för att få till stånd en verklig digital omställning på nationell nivå. Ingen har hittills ansett sig ha mandat att ta de beslut som krävs.

Det krävs stora investeringar i tekniken

– När det gäller de digitala systemen i vården har vi en resa framför oss. Vi använder redan nu digitala lösningar hela tiden men de digitala hjälpmedel som vi använder idag ska utvecklas till en integrerad digital infrastruktur, bli en helt naturlig del av verksamheten. Det är en trevande process men när det är på plats kommer det att betyda att patient och läkare kan kommunicera enklare med realtidsdata och snabba återkopplingar, säger Heidi Stensmyren som är ordförande för Sveriges läkarförbund.

Det handlar om liv

Satsningarna på en mer väl integrerad digital infrastruktur skulle inte bara ge bättre resultat i marginalen utan öka överlevnaden menar Heidi. 

– Det krävs stora investeringar i tekniken men också i utvecklingen av verksamheten. Att vara en bra upphandlare är en stor utmaning, sjukhusen och landstingen måste klara av att ställa krav på leverantörerna och välja lämpliga system och ny teknik. Vissa satsningar bör landstingen kunna göra gemensamt. Framförallt behövs  en tydligare samordning mellan landstingen när det gäller teknisk standard, säger hon.

Krävs lagändring

Det är inte bara avsaknaden av standardisering som sätter käppar i hjulet för utvecklingen. Att lagstiftningen inte har hängt med skapar också en del problem. Att få fram de juridiska förutsättningarna för en nationell läkemedelslista har varit ett projekt som pågått länge men ännu inte gått i mål.  

En läkemedelslista på nationell nivå är viktigt

– En läkemedelslista på nationell nivå är viktigt eftersom man då kan se alla mediciner en patient tar. Det ökar patientsäkerheten och minskar risken för olämpliga läkemedelskombinationer och överförskrivningar exempelvis. Vi väntar på att ett lagförslag ska tas fram. Här finns redan tekniken men regelverken gör att det inte är tillåtet att använda den, berättar Heidi.

En annan viktig utvecklingsfråga för både patienter och läkare är att se till att de som behöver och önskar det får en patientansvarig läkare. Det innebär bättre kontinuitet i vården när patienten får träffa samma läkare. Det är lättare att bygga förtroende för vården när patienten har en namngiven läkare att förhålla sig till och läkaren känner patientens behov.

– Det blir lättare att stämma av mellan läkare och patient och justera en behandling så att den ger önskad effekt om det är tydligt vem som har det övergripande medicinska ansvaret, säger Heidi.

Nya kompetenser i vården

För att få till tätare dialog med patienterna och för att leda det medicinska arbetet behöver läkaren ett effektivt  administrativt stöd. Det i sin tur kräver en del olika och delvis nya kompetenser som kan ta vid istället menar Heidi. Viktigt är också att läkaren kan fördela arbetet så att arbetsuppgifter som inte kräver läkarens kompetens kan delegeras till andra medarbetare.

– Läkaren har alltid det övergripande medicinska ansvaret men det behövs flera kompetenser inom vården till exempel assistenter och medicinska sekreterare, förtydligar hon.

Det ska finnas tid för forskning och utbildning i läkarens vardag

Utvecklingen inom sjukvården går stadigt framåt, för att läkarna ska kunna bidra ännu mer i utvecklingen krävs mer tid för klinisk forskning. Samverkan mellan sjukvård, akademi och företag måste bli större så att nya metoder implementeras snabbare och gamla kan fasas ut. 

– Det ska finnas tid för forskning och utbildning i läkarens vardag. Den som leder verksamheten på de olika avdelningarna på sjukhusen måste främja utvecklingen och se till att medarbetarna är en del av den, säger Heidi.