Vi är helt enkelt bara punktvis moderna. Våra, för ett par år sedan, världsledande kvalitetsregister blir nu ifattsprungna av omvärlden. Frågan är inte bara brist på teknisk konsolidering, och det är heller inte primärt pengar som saknas. Maskineriet står och stampar av två helt andra skäl. 

Det första skälet är att det är svårt. För vi talar inte svårigheten att få datorer att kommunicera, utan vi talar om att när väl datorerna talar med varandra finns det inget gemensamt språk (semantisk interoperabilitet). Det är ett tålamodsprövande arbete att komma vidare som prövar frimärkssamlargenen även hos den tålmodige. Egentligen är ingen i sjukvården rädd för att arbeta hårt. Men ingen vill arbeta i onödan och därför behöver vi snabbt få en nationell strategi för semantisk interoperabilitet.

Kvalitetssystemens utformning är sista chansen för professionen att på allvar vara med och styra sjukvårdens utformning

Det andra stora problemområdet är bristen på samlad strategi för statens och de gemensamma landstingssatsningarna. Det är lite skämmigt att nu efter fem års satsning från staten och landstingen fortfarande se hur vi inte byggt upp en teknisk och semantisk standard för registren så man kan slippa separat rapportering och hur få ännu är kopplade till världen utanför med annat är sina glesa rapporter. 

Kvalitetssystemens utformning är sista chansen för professionen att på allvar vara med och styra sjukvårdens utformning. Mäster-lärling-modellen är på väg att ersättas med en industriell modell för hälso och sjukvården där specialisering och nätverkssjukvård är ledord. Och då behövs systemövergripande kvalitetssystem som inte belastar. Sveriges utmaning är enligt OECD att vi idag har världens högsta kvalitet inom sjukvårdens enheter men rankar uselt när patienterna vandrar mellan enheter.

En patientcentrerad klinisk modell blir bara bra om den kommer från vården själv

E-Hälsokommitténs slutsats att sjukvården saknar instrument för att stödja patientprocessen är egentligen bara ett uttryck för samma brist på koherens i informationsförsörjningen. Det går inte att effektivt bygga kliniska modeller om vi inte får informatiken på plats. Men det är dit vi måste. Idag är den höga variationen i den levererade kliniska kvaliteten en stor källa till lidande och onödiga kostnader. 

En patientcentrerad klinisk modell blir bara bra om den kommer från vården själv. Förutsättningen för att den ska kunna återanvändas av andra är att den vilar på en standardiserad beskrivning ända ner till minsta term. När nu hela Sverige håller på att modernisera informationsförsörjningen behöver vi få med möjligheten att arbeta fram våra egna kliniska modeller.

Professor Martin Ingvar
Ordförande innovationsområdet Swelife